ÅSIKT

Slutet för den svenska välfärden

Jonas Bergström om manifestet som anklagades för rasism – nu är det Moderaternas nya politik

1 av 2
Anna Kinberg Batra var med om att skriva ”Land för hoppfulla” 1997. Foto: Pontus Orre/Aftonbladet
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Kristersson - var med och skrev.
Kristersson - var med och skrev.

"Begränsa välfärden för de med tillfälliga uppehållstillstånd” skriver Anna Kinberg Batra och Ulf KristerssonDN Debatt (20 jan). Förslaget presenterades, hyllades och kritiserades som om det var nytt. I själva verket är det nästan tjugo år gammalt.

Förslaget är hämtat från Land för hoppfulla – manifest för ett nytt sekel som Moderaterna lanserade i februari 1997. Både Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson deltog i den programkommission som skrev boken på uppdrag av partistyrelsen. Land för hoppfulla behandlade flera politikområden, främst ekonomi och välfärd, men även migration och integration gavs ett stort utrymme.

Boken möttes av hårt motstånd och anklagades för att vara rasistisk. Carl Bildt, som då var partiledare, gjorde sitt bästa för att Land för hoppfulla skulle glömmas bort.

Han lyckades.

I dag finns boken endast på elva bibliotek. Den har alltså gått samma märkliga öde till mötes som Fredrik Reinfeidts alltför avslöjande bok Det sovande folket. I digital form återfinns bara delar av Land för hoppfulla på några rasistiska sidor på nätet, där det beklagas att förslagen om invandring och integration inte anammades av partiet.

Nu verkar Moderaterna tycka att det är dags för en comeback för Land för hoppfulla, även om man inte pratar om manifestet i sig. Uppenbarligen återupplivar Kinberg Batra förslag därifrån. Därför är det viktigt att läsa det igen.

Vad var det för samhälle Moderaterna skissade på i Land för hoppfulla?

Det visar sig snabbt att kärnan i det moderata projektet är densamma då som nu. Sänk skatten! Banta välfärden! I Land för hoppfulla vill författarna halvera den offentliga sektorn genom sänkt skatt på förmögenheter, företag, fastigheter och arbetsinkomster.

Bildt - försökte få boken bortglömd.
Bildt - försökte få boken bortglömd.

Den svenska modellen, där fack och arbetsgivare förhandlar om löner och arbetsvillkor, ska avskaffas. Istället ska var och en bli sin egen entreprenör och på egen hand teckna avtal. Anställningsformerna ska bli flexiblare och vissa löner ska tillåtas bli lägre.

Detta påverkar naturligtvis tryggheten för den enskilde. Skribenterna inser dock att den unga generationen önskar sig trygghet och försöker lösa detta genom ett system med individuella försäkringar och personligt sparande. Var och en ska spara ihop till sin föräldraledighet, utbildning, äldreomsorg och försäkring vid arbetslöshet.

När det kommer till invandring skriver de att ”den förnyelse av svensk socialpolitik, arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och politik för företagande vi vill se också av andra skäl, bildar en grund för den liberala invandringspolitiken”.

Migration och integration är för Moderaterna alltså bara ytterligare områden att tillämpa sin nyliberala politik på. En ärlighet som saknas i dag när det brukar heta att lönerna ska sänkas ”för invandrarnas skull”.

Författarna skriver att de vill fånga ”frustrationen” som finns över ”invandringsproblemet”. De tar upp en händelse, som det rapporterats om i medierna, där en ”välklädd man” skriker ”Stick åt helvete! Jävla svartskallar” och pekar finger åt en ”ung vacker invandrarkvinna” när hon står och väntar på en hiss tillsammans med sin mamma och sina systrar.

Medierna hade intervjuat de utsatta kvinnorna – det var på den tiden sådana här utfall fick uppmärksamhet i pressen – men Moderaterna vill i stället förstå mannens kränkthet. Kanske beror raseriutbrottet på fastighetsskatten? På att hans mamma bor på servicehem och får betala en hög avgift? Eller på att välfärdsstaten bäddar in ”människor från fjärran länder i bidragssystemet”?

De bestämmer sig för att mannen känner sig som en ”nyttig idiot” som försörjer ”fripassagerare”.

Mannens ”frustration” – Moderaterna vill inte kalla det rasism – ska minskas genom sänkt skatt och enklare regler för företagande. Då kommer invandrarna att kunna utnyttja sina ”naturliga nätverk” i etableringen och den välklädde mannen, och andra upprörda, antas inte längre känna sig tvungna att ta till verbalt eller fysiskt våld.

Moderaterna vill införa ”tre olika former av uppehållstillstånd”.

Den första formen är asyl där smalast möjliga definition av vem som är flykting ska tillämpas.

Den andra är ”normal invandring” och tycks avse all invandring som inte är direkt relaterad till flykt från förföljelse, krig eller naturkatastrofer. Här öppnar författarna för lagstiftning om hur många som ska få komma varje år.

Den tredje formen är tillfälliga uppehållstillstånd som ska användas för att ”reglera stora flyktingströmmar”. Detta trots att tillfälliga uppehållstillstånd är problematiska eftersom ”erfarenheten visar att det skapar stora problem att säga att folk bara får stanna tillfälligt. De får ingen möjlighet att rota sig.”

I "Land för hoppfulla" vill Moderaterna att ”invandrarna” ska anpassa sig och bli som ”svenskarna”. De ger inget tydligt svar på vem som är svensk men slår fast att den som blir medborgare ”rotar sig naturligtvis inte som svensk” för det. Däremot ska medborgarskapet villkoras med ”krav på språk, kunskaper och försörjningsförmåga”.

Alla som ännu inte är medborgare ska ställas utanför centrala delar av välfärdssystemen. Med en ”generös invandringspolitik […] går det alltså inte att hålla fast vid principen om likabehandling i välfärdsstaten”.

Allra sist i boken gör Anna Kinberg Batra (då Anna Kinberg) ett särskilt yttrande tillsammans med Thomas Idergard. De vill gå längre än manifestet och reserverar sig därför på två punkter:

Dels vill de att den allmänna sjukförsäkringen bara ska omfatta ett absolut minimum. Utöver det får var och en betala för den vård som önskas.

Dels vänder de sig mot delar av migrationspolitiken. De vill inte ha någon lagstiftning om ett tak för hur stor invandringen får vara. Antalet som kommer till Sverige ska avgöras av marknaden.

Anna Kinberg Batra och Thomas Idergard har också ett förebehåll angående rätten till välfärd. Redan 1997 tyckte de att alla icke-medborgare, inte bara de med tillfälliga uppehållstillstånd, ska stängas ute från flera välfärdssystem. Men till skillnad från i dag kräver de kompensation i form av att ”skattebelastningen på dessa personer [ska] minskas jämfört med skattebelastningen på medborgare”. Den som inte får del av vissa välfärdsförmåner ska ”heller inte behöva betala skatt för dem”.

Vad händer om Anna Kinberg Batras moderater återuppväcker 1997 års manifest som inspiration för 2010-talet? Nu används flyktingarna som en murbräcka mot välfärden. Men det B-samhälle som nyanlända hänvisas till kommer i nästa steg gälla för alla.

Var och en ska teckna sitt eget avtal med sin arbetsgivare och spara ihop till sin egen utbildning, föräldraledighet, sjukvård och äldrevård.

Borta är den svenska modellen och den gemensamma välfärden. Kvar finns inte längre något samhälle att integreras in i. Återstår gör endast individer. Margret Thatchers dröm går i uppfyllelse.

Jonas Bergström

medarbetare i SSU:s tidning Tvärdrag