Aldrig mer!

Även i tv går det att med argument och fakta diskutera huruvida det förekommit folkmord i Tibet. Det inte bara skulle gå; sakdebatt vore nödvändig nu då det drivs en välregisserad internationell kampanj mot Kina i Tibetfrågan. Därför är detta också praktiskt omöjligt i svensk tv.

Jag borde insett detta. Man kan därför förvånas över min naivitet att jag lät mig övertalas att lägga två arbetsdagar på att resa till Göteborg för att där i tv delta i vad som sades mig skulle bli en debatt i sak.

Om detta var naivt av mig var det rent dumt att jag inte insåg att argument som går i fler led än ett är helt omöjliga. Tag ett typiskt exempel: Jag började som svar på en fråga om Tienanmen 1989 söka förklara att demonstrationerna var berättigade. De riktade sig mot korruption, nepotism och sociala missförhållanden.

Men att Kinas regering/partiledning visade sig oförmögen att ta till sig en kritik som kunnat bli konstruktiv för den då pågående utvecklingen i Kina. Denna förlamning bara tilltog. Då både naturen och politiken avskyr vakuum började också andra krafter och strömningar agera.

På grund av regeringens/partiets handlingsförlamning uppstod så småningom en direkt risk för Kinas statliga existens. Därför blev ett ingripande med statens våldsapparat (i enlighet med gällande lag) oundvikligt.

Om jag varit naiv hade de programansvariga varit desto klokare. Av kommentarer runtom i pressen framgår att deras uppläggning av debatten som ett apspel (med bland andra mig och Claes Malmberg placerade intill varandra) tjänade sitt politiskt lämpliga folkfördummande syfte.

Det ställer jag aldrig mer upp på. Ty något lär man sig.