ÅSIKT

Här är sommarens litterära högtryck

Kulturens kritiker tipsar om böckerna du måste läsa under semestern

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Göran Greider

SJÄLVBIOGRAFI Jag rekommenderar Walt Whitmans Utvalda dagar, utgiven 1882 (översatt av Gunnar Harding). Det är en självbiografi utan systematik. Whitman gör nedslag i barndomsåren i Brooklyn (då rena landet) och i inbördeskriget. Den är ganska kort, det tar nog bara en het sommardag att läsa den. Och hans språk, fast orden skrevs ner för så länge sen, är som ett friskt bad i en älv. Det är Amerika så som vi vill ha det men som det inte är: Fördomsfritt, frimodigt, antiauktoritärt, som om det styrdes av Bernie Sanders.

FANTASY Socialrealistisk fantasy kan ge ­idylliska sommar­dagar bråddjupet de behöver. Mats Strandbergs Färjan har allt: Vampyrer, underbart onda barn, en plats som det inte går att fly från, nämligen Finlandsfärjan Carisma där en vampyrepidemi bryter ut. Men det som lyfter den är socialrealismen: allt från den bedagade svensktoppssångaren till de klassmedvetna arbetslivsskildringarna som kunde platsa i fackförbundspressen. Hängmattan blir en livbåt under läsningen.

RELIGION Slutligen lägger jag ett ord för självaste Koranen. I våras läste jag för första gången verket i sin helhet, i K V Zettersténs översättning. Jodå, det är som att läsa Bibeln: fasor och stor dikt. Jag rekommenderar att läsa den från slutet, där surorna är kortare. Plötsligt förs man tillbaka till en het, loj dag i Mekka för 1 400 år sedan:

I Guds den Barmhärtige Förbarmarens namn!

Vid eftermiddagen!

Människan är sannerligen tillspillogiven,

undantagandes dem, som tro och göra goda gärningar,

som anbefalla varandra sanning och anbefalla varandra

tålamod.

Inga-Lina Lindqvist

DECKARE Den socialt framgångsrika psykopaten är en omhuldad gestalt i populärkulturen, men än mer intressanta är de normalstörda karaktärerna som drabbas av psykopatens kallblodiga och impulsiva angrepp. Rebecka Edgren Aldéns deckardebut Den åttonde dödssynden som nu finns i pocket skildrar en hårt arbetande författare på gränsen till nervsammanbrott och hennes lite väl närgångna granne. Stilen är enkel men mördande effektiv och slutet erbjuder en sällsynt äkta överraskning.

ROMAN Aldrig har jag varit så arg på en titel och en baksidestext som i den svenska utgåvan av Elena Ferrantes Min ­fantastiska väninna. Jag klandrar inte den fantastiska översättaren Johanna Heden­­­berg. Jag tänker på att bokens originaltitel L’amica geniale faktiskt är kongenialt med innehållet. Baksidans sammanfattning målar fram en andefattig melodram, medan romanen handlar om – vågar jag hävda – två kvinnliga genier, deras uppväxt, vänskap och utveckling. I engelsk – och i bulgarisk – översättning valde man för övrigt ordet briljant.

ROMAN Det gröna tältet av Ljudmila Ulitskaja (övers. Hans Björkegren) har kommit ut i pocket och det är en välsignelse för boken är en härligt klassisk rysk tegelsten. En vindlande släktkrönika som börjar med Stalins begravning och slutar mitt i vår tid, för bara några decennier sedan när framtiden ännu var ljus och världen låg öppen. Det gröna tältet är en storartad roman om mänsklig storhet och tillkortakommanden, idealens kyla och verklighetens hetta.

Elise Karlsson

POESI En kvinna i vitt som hemsöker ett gammalt slott, en ung lärarinna som dras till det ensamma spöket. Berättelsen i danska poeten Olga Ravns romandebut Celestine (övers. Johanne Lykke Holm) är gammal och välkänd, klassiskt gotisk. Men varje mening känns märkligt ny, som om Ravn har föresatt sig att återuppfinna språket – och lyckats förvånansvärt väl. En sällsynt vacker roman.

FEMINISM Som feminist vantrivs man lätt i kulturen. Med Roxane Gay som guidande röst blir det lättare att befinna sig i den. Att orka tänka och tolka de böcker, filmer och kulturdebatter som man hela tiden har att förhålla sig till. Gay skriver skarpt och genomskådande i Bad feminist (övers: Helena Hansson) om allt ifrån Femtio ­nyanser av honom till det egna författarskapet. Och om varför det inte nödvändigtvis är något dåligt att vara en dålig feminist.

ROMAN Schweiziska Dorothee Elmiger är en egensinnig romanförfattare, regissör av upplevelser snarare än intrigbyggare. I Skiftsovare (övers. Annika Ruth Persson) skriver hon fram ett drömlandskap, ett rum där ett antal röster rör sig och talar om historisk och nutida flykt och folkvandring. Om vad som sker när vaktandet av gränser blir viktigare än människors liv. Suggestivt och skrämmande gestaltar Elmiger Europa som mardröm.

Petter Lindgren

ROMAN Om semestervädret blir skit kan den som vill ta sig tillbaka till den oomkullrunkeliga högtryckssommaren 1975, så som den framstår silad genom elvaårige Reine Larssons ögon, i P C Jersilds klassiker Barnens ö från 1976.

Jersilds hejdlöst roliga men också svartsynta roman om hur Reine fejkar avfärden till kollo och i stället hemligen tillbringar sommaren på egen hand i stan tål många omläsningar.

POESI Få poeter passar lika bra att läsa sommartid som Ann Jäderlund. Så varför inte gripa sig an den senaste och syrénvita som innehåller dikter så lätta i anslaget att de knappast ens är dikter utan något annat, lövskuggor kanske, eller små pustar genom myggfönstret.

Ta bara titeln, djupa kärlek ingen, eller den lilla dikten Länk som också är en passning till den äldre kollegan Stina Aronson: ”Den lilla ån med sitt vattenfall / sitt kvarnhus med ränna då / svartnar det plötsligt / i rännan / då blir linden grön / och ögonen yr försiktigt / som tunna atomer”.

GRAFISK ROMAN Duggiga eller eljest dystra morgnar tacklas lämpligen med ryska Dasha Tolstikovas grafiska roman Mitt år av längtan (övers. Karin Berg), ett litet blyertsgrått krutpaket som inte tar längre tid att läsa än det tar för en varmfront att regna av sig.

Berättelsen om hur Dasha går och längtar efter sin mamma som är i USA och pluggar är väl egentligen tänkt för läsare i samma ålder som sin tolvåriga huvudperson, men griper tag i såväl mig (51) som familjens sexåring.

Malin Krutmeijer

REPORTAGE Varför börjar en ung, progressiv filosofistudent smuggla utländska jihadister till Syrien? Det frågar Emanuel Sidea i Mannen från Harem. Svaret kommer, som så mycket här i världen, i gråskala.

Smugglaren Saif värjer sig: han behöver pengarna, det finns ju inga jobb. Boken utvecklar sig till ett reportage om kriget som vardag och arbetsmarknad. Intressant och hyperaktuellt.

BERÄTTELSE Samma sak gäller Älskade terrorist, där Anna Sundberg med hjälp av journalisten Jesper Huor skriver om sina år inom den militanta islamismen. Ihop med sin man, al Qaida-veteranen Said Arif, praktiserade hon jihadismen som livsstil, ständigt på resa mellan olika likasinnade grupper.

När Arif till slut dör i Syrien har Sundberg redan brutit med honom och lämnat religionen. Hennes berättelse är modigt nyanserande – hon trivdes och älskade sin man –och provocerande. Den ger en nära inblick i en värld som präglar samtiden just nu, men som är djupt främmande för de flesta av oss.

SPIONTRILOGI Thomas Engströms trilogi Väster om friheten, Söder om helvetet och Norr om paradiset är något helt annat. Engström skakar liv i spionromanen med en riktig gammal actionhjälte i huvudrollen. Den östtyske, före detta dubbelagenten Ludwig Licht frilansar numera för CIA, när han inte driver en sumpig krog i Kreuzberg.

Böckerna hör till det bästa jag läst i spänningsgenren på senare år. Det är drivet, välresearchat och roligt. Det är sprit, knark och skottlossning. Ludwig får man inte nog av.

Åsa Linderborg

ROMAN Elena Ferrante är en italiensk pseudonym men hemlighetsmakeriet kring författaren ökar inte läsvärdet av den här romanen – den står för sig själv. Två flickor i utkanten av Neapel växer upp och kryssar sig fram mellan föräldrar, lärare, grannar, pojkar och män med känningar i maffian. Bröllopsscenen i slutet av denna första volym av ­fyra  – andra delen kommer i höst – är helt magnifik.

Årets mest hypade bok håller vad den lovar.

KLASS Den första vetenskapliga studien om Djursholm, av Mikael Holmqvist, är så himla rolig i alla sina avslöjande detaljer. Som att förskolan har en stor hög med märkeskläder som inga föräldrar frågar efter, för om något är borttappat köper man nytt.

Och sorglig. Även överklassen kan plågas. Barnen har pressen på sig att få högsta betyg i alla ämnen samtidigt som de ska nätverka med kungahusets ättelägg.

Och provocerande. Politikerna, kassörskorna, lärarna, polisen – alla tillhör ”servicepersonalen” och deras uppgift är att bistå djursholmarna med det de begär.  

Studien om Sveriges största problemförort finns nu i en förkortad pocket. Läs och du får mycket att snacka om på grillfesten.

THRILLER Varje sommar ska man läsa dels en deckare och dels en klassiker. I Patricia Highsmiths författarskap ryms  båda genrerna.

Romanerna om den småborgerliga Mr Ripley, som helt utan empati trasslar in sig i en massa mord och bedrägerier, är stilbildande.

Nyligen utkom Carol, boken bakom filmen med samma namn, och för ett halvår sen nytryck av Främlingar på ett tåg, som ligger till grund för Hitchkocks mästerverk från 1951.

Får man inte nog kan man gå till bibblan och leta upp Andrew Wilsons biografi om den omvittnat otrevliga Highsmith. 

Pia Bergström

ROMAN Under somrar utan stressmåsten kan man tillåta sig att fördjupa sig och läsa in sig i ett helt författarskap. Varför inte en svensk arbetarförfattare? Biblioteket har dem fortfarande.

I Ivar Lo-Johanssons sinnliga barndoms och statarskildringen Godnatt jord (1933) kan man vistas i länge. Hans pikareskartade Gårdfari­­handlaren (1953), min favorit, om en ynglings resa mot Norrland på cykel är samtidigt en fantastisk tidresa i ett förgånget fattigsverige. I Stockholmaren (1954) möter en ung arbetsvillig statargrabb storstadens utmaningar.

ROMAN Eyvind Johnsons Romanen om Olof, som också blivit en oförglömlig film av Jan Troell, består egentligen av fyra delar som alla utkom på 30-talet: Nu var det 1914, Här har du ditt liv, Se dig inte om och Slutspel i ungdomen.

De första två om uppväxten utanför Boden, den bildningshungriga tonåringens slit i skogen, i flottningen och på sågverken nedåt kusten är bäst, litterärt moderna i sin inre monolog-intensitet.

ROMAN Harry Martinssons barndomsskildring om hur han lejdes ut som sockenbarn till lägstbjudande bonde Nässlorna blomma (1935) och hans underbara luffar-roman om Bolle och andra filosofiska hobos i Vägen till Klockrike (1948) är ett annat hett tips.