Snacka om talsvårigheter

Barbro Westling hyllar ett pionjärverk inom konstnärlig forskning

Ann Petrén i ”Vit, rik, fri” 2010.
Ann Petrén i ”Vit, rik, fri” 2010.
TEATER

AVHANDLING. I dag bedrivs konstnärlig forskning på universiteten. Konstnärer, kompositörer, koreografer och skådespelare söker forskarplatser och arbetar utifrån erfarenheter av sin egen praktik.

Syftet är inte att fösa in konstnärerna i de gängse akademiska metoderna och i universitetets hävdvunna syn på kunskap. Tvärtom är förhoppningen att de genom sin forskning ska utveckla konstnärliga redskap och en kritisk relation till det samhälle som vi alla är del av.

Att konstnärlig forskning har som mål att öka en kritisk potential kan man ju bara ropa hurra till i vår informationsstinna, mallade och flödesöversvämmade samtid. Vi behöver oberoende fokus, vinklar, val som bygger på analyser och inte bara flyter med.

Hittills har den svenska konstnärliga forskningen dock bemötts med viss skepsis och resultaten har delvis varit både tunna och vacklande. Vilket är stoffet i forskningen, och i vilken form kan det redovisas?

Ett kraftfullt svar på frågan ger dramatikern och regissören Christina Ouzounidis med sin avhandling Tvivel/ Replikernas poetik. Redan avhandlingens yttre signalerar att det är en från normen avvikande och estetiskt raffinerad produkt. Bokens omslag är som bortslitet och kvar finns den blottade bindningen med svarta trådar. Boken hålls inte tätt samman av klotet utan faller vidöppen upp.

”Jag vill att det ska finnas ett tvivel som vet att det får finnas, en oro som kastar sig handlöst ut. Jag tror att det finns i replikerna”, skriver Ouzounidis. Och tvivlet, som en i grunden ifrågasättande, rent av politisk hållning, framstår här som ytterst nödvändigt men tycks samtidigt leda bort från det allmänna. Att tala är ju trots allt att utgå från att andra förstår, är med på noterna. Att tvivla är att utgå från motsatsen. Och det finns kanske inget slut på tvivlet.

”Det började med en erfarenhet av talandet, av en förflyttning ut ur den egna kroppen”. Redan här, då ordet övergår i rösten, ser Ouzounidis en fara och sätter sin käpp i hjulet. ”Det stämmer inte. Det började med att orden överröstades.”

Den forskning i dialogen som Ouzounidis lägger fram är obönhörlig i sitt krav på själva utsägelsen, att den måste ”stämma”. Så kan hennes genomlysning bara resultera i ett grundskott mot all dialog. En replik kan ses som en fråga som föregås av svaret, lyder konklusionen. Vi talar som vi vet att vi kan få svar.

Som dramatiker har Ouzounidis med ett femtontal pjäser mejslat ut en alldeles särskilda plats i svensk teater. Hennes karakteristiska dialog går framåt, och backar sedan, tar om, hackar, gör en oväntad gir.

Genombrottet kom med Heterofil (2008). Ann Petrén gjorde succé i Vit, Rik, Fri (2010) och Lagarna på Galeasen (2014) vände tanken ut och in. Dramatiken kan beskrivas som en drivande förening av de meningsfulla orden och de som är utarmade av att ihärdigt läggas under lupp. Stor betydelse har betoningar, var en mening avslutas, avbryts eller fortsätter. Hur skådespelarna förmår förvalta texten och säga ut den blir enormt betydelsefullt.

Ouzounidis är inte någon humoristisk dramatiker men precis som hos en klassisk ordminimalist som Beckett kan det bli rätt komiskt när vårt sätt att uttrycka oss ifrågasätts eller ekar ut i den större existentiella tystnaden. Roller och motiv är hämtade från grekisk tragedi men Ouzounidis omskapar dem till något granskat och nytt.  Och jag är säker på att någon kritiker redan kallat hennes texter undersökningar och forskning. Hur skiljer sig då forskningen från de texter som teatern satt upp?

Här finns notapparat och referenser: Gertrud Stein, Walter Benjamin, Hélène Cixous, Magnus William-Olsson, Elisabeth Hjort. Men framförallt finns den återkommande frågan om ”att”, ”hur”, om ”icke-närvaro” och ”identitet” i relation till talandet och scenen. Den prövande hållningen till språket som material är stundtals mycket svårgenomtränglig, mer än i pjäserna.

Texten återvänder, börjar om och är själv exempel på det den talar om – och precis som på scenen är talakten en händelse. Hur mycket talet är en händelse klargör följande citat om att börja: ”Det är en guldfisk. Den menar och glömmer, för att sedan mena igen. Börjar. Om också som samma utsaga i en ny komposition.” Och så vidare.

Tvivel/Replikernas poetik är ett pionjärarbete. Den kan inte vara annat än ensam i sitt slag.

FAKTA

AVHANDLING

Tvivel/Replikernas poetik

Christina Ouzounidis

Glänta produktion