ÅSIKT

Vem skulle vinna på en bojkott?

Jon Asp om debatten runt den turkiska filmfestivalen i Stockholm

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

FILMDEBATT. ”Går biokoncernen SF den totalitära turkiska regimens ärenden?”, undrar Kurdo Baksi och Murat Kuseyri i Dagens Nyheter (24 nov) apropå att biografägaren under helgen upplåter salonger i Rigoletto ”mitt i hjärtat av Stockholm” till en turkisk filmfestival, arrangerad för tredje året av Turkiets ambassad i Sverige.

Invigningsfilmen Albüm, som även visades på Stockholm filmfestival nyss, tillhörde de mest civilisationskritiska akterna under årets Cannesfestival, en satir som i tablå efter tablå blottlade delar av ett djupt korrumperat och intolerant turkiskt samhälle (se min text i Aftonbladet 19 maj). Av övriga fem turkiska filmer som visas är flera i samma kritiska anda, däribland Sarmasik.

Debattörerna ovan finner dem ”sevärda” men hävdar samtidigt: ”arrangörens huvudsyfte bottnar inte i kärlek till filmen, utan att i skyddet av en filmfestival legitimera att man fängslar kulturarbetare och akademiker samt stryper yttrande- och pressfriheten i despoten Erdogans Turkiet…”

Att Turkiet genomgår en intellektuell tragedi, bland annat, är ett faktum som vi aldrig kan få veta för mycket om. Och visst skulle man önska att filmerna i fråga omgavs av samtal, i det här fallet företrädesvis om situationen på hemmaplan.

När Cannes filmfestival grundades 1946 var det som en direkt motpol till Venedigs propagandafestival. (1937 premierade Venedig, på Hitlers begäran, till exempel Leni Riefenstahl i stället för juryns val Jean Renoir.) Efter Cannes fortsatte filmfestivalvärlden utöka i samma diplomatisk-pacifistiska förtecken.

Ordentlig granskning av statligt arrangerad kultur är alltid välkommen, men hur ska censur där – per automatik – kunna lösas med censur här? Och när verket inte rymmer något som kan liknas vid propaganda, vem vinner då på en bojkott?

Om till exempel yttrandefriheten begränsas i den amerikanska nöjesindustrin, som vissa fruktar i och med Trumps valseger, ska vi då begära att SF och återstoden av Filmsverige bojkottar alla amerikanska filmer? Och helt oavsett innehåll?

Att tillgängliggöra och ta del av filmer som ifrågasätter Turkiet är aldrig detsamma som att solidarisera med fascisterna som styr landet.