Sex and the City förtjänar kritisk granskning

  Det var ett himla tjat om Sex and the city, skriver Salka Hallström Bornold i Expressen (17 juni) och kallar mig nervös kulturkofta, eftersom jag kritiserat tv-serien/filmen. Hennes utnämning av mig till modeanalfabet är en av de finaste komplimanger jag fått, men dessvärre trasslar hon ihop mina ståndpunkter med försvaret för sitt eget modeintresse och missförstår samtidigt vad begreppet vetenskap innebär. Jag menar att huvudpersonerna i SatC har ett förhållningssätt till män som innebär en feministisk backlash, samtidigt som jag vill förstå seriens genomslag och vårt tokkonsumistiska samhälle i belysning av mediemarknadens effektivisering. Hur kan Hallström Bornold invända mot detta med argumentet att mode har blivit ett universitetsämne?

Vetenskap är en metod att skaffa och organisera kunskap som kan användas för att skapa hypoteser, vilka accepteras eller förkastas. Det är ett sätt att förstå och förklara världen som jag ansluter mig till.

Salka Hallströms Bornolds utsaga ”... Alexander McQueens senaste kollektion – ett mästerstycke!” verkar inte vara vetenskapligt grundad, utan är en estetisk preferens. Det är däremot en fråga för modevetenskapen varför människor inom ett visst sociokulturellt skikt hypar just Alexander McQueen och hans särskilda estetik. Vilken sorts identitet vill man signalera, vilket sorts kapital vill man samla och vilka identifierar man sig mot et cetera? En annan intressant fråga är förstås varför mode som fenomen fått uppsving till religion i dag, och hur det hänger samman med i vilket stadium av kapitalismen vi befinner oss. Att ett fenomen fått akademisk status betyder nämligen inte att vi måste knäfalla inför alla dess yttringar och att kritik är lika med diskriminering av ett universitetsämne.

  Och det kan naturligtvis inte vara så att jag inte får yttra mig om SatC för att jag inte är modevetare, som Hallström Bornold antyder. Det är en absurd elitistisk ståndpunkt som skulle omöjliggöra det offentliga samtalet. Jag har heller inte kallat modeintresserade för vare sig blåsta eller oemanciperade. Däremot anser jag att de som hyllar och försvarar shopoholic som livsstil är fånar. Till sist, SatC är inte ett modevetenskapligt program. Det är en underhållningsserie/film med stort genomslag som bör undersökas med samma kritiska ögon som vore det producerat på Centrum för Modevetenskap i stället för av HBO.