Läs inte den här boken

 Vad ska vi ha 3G till? Grånade torrbollar klagar över att 3G är meningslöst. Det möjliggör på sin höjd lite mer underhållning, sport, porr och bättre mejlfunktioner. Men varför måste allt vara nyttigt? Barnen älskar spel i mobiltelefonerna. Man kan väl få ha lite kul ibland också.

Framtiden tillhör de onödiga prylarnas storslagna fyrverkeri.

Operatörerna gör ändå allt för att försöka hitta en högre mening med 3G. Det har inte varit lätt. Men så rekade man fram en it-intresserad överläkare, Emma Rylander, på Astrid Lindgrens barnsjukhus och telekomföretaget 3 producerade en film som hävdar att man med hjälp av 3G kan vårda sjuka barn i hemmet.

Man kan via telefon "se på ett sår, se hur Kalle andas", säger Emma Rylander.

Ulrica Messing bekräftade i tv att cancersjuka barn hädanefter kan vårdas hemma med hjälp av en telefon.

Allmänheten trodde först att det rörde sig om en Monty Python-sketch men när 3 och Ericsson skänkte 1.5 miljoner till Astrid Lindgrens barnsjukhus var det många som förstod att telekomföretagen inte bara är generösa utan också uppoffrande.

Filmen med de sjuka barnen som får 3G-vård har blivit ett flaggskepp när Kommunförbundet och Post- och telestyrelsen, PTS, ska övertyga tredskande kommuner och en misstänksam allmänhet att framtidens landskap inte längre består av skog och träd utan av mobilmaster.

 Enligt den ursprungliga planen skulle man behöva bygga 72000 basstationer med ett energibehov på 5-7 tWt. Det motsvarar ett normalstort kärnkraftverk och även om planerna nu har modifierats så är det fortfarande många som hellre vill träffa en doktor än att få 3G-vård. De undrar också om skojigare spel i mobilerna verkligen motiverar denna nationella satsning.

Men Sverige ska ta täten i telekomutvecklingen. Vi behöver Ericsson. Vad som är bra för Ericsson är bra för Sverige. När aktierna stiger får vi dessutom högre pensioner.

Kritikerna är utvecklingspessimister som vanligen går omkring med magneter i skorna och stanniolpapper i mössan för att skydda sig mot strålning från rymden. Det allra värsta är att två journalister, Mona Nilsson och Marica Lindblad, nu har kommit ut med en bok, Spelet om 3G, fakta och desinformation i det trådlösa samhället (Medikament Faktapocket) som varnar för mobilstrålning.

Lyckligtvis har boken hittills tystats ned av ansvarsfulla medier, för om författarnas plädering skulle nå ut till folket skulle det bli uppror. Strålningen från basstationerna tycks vara av samma typ som förekommer i mikrovågsugnar. Nationen förvandlas till en enda stor mikrovågsugn och vem vill bo i en sådan?

Ännu värre är att de öser forskningsrapporter över läsaren. Redan vid strålningsnivåer som ligger på en tusendel av det svenska gränsvärdet uppstår effekter på hjärnan som sömnstörningar, trötthet och huvudvärk. Immunförsvaret påverkas och förhöjd risk för cancer och infertilitet föreligger.

 Statens strålskyddsinstitut, SSI, har för sin del anlitat ett pr-företag, Kreab, som ska förklara för allmänheten att strålning rentav kan vara hälsosam. På 1930-talet genomgick många människor radioaktiva kurer. Och överlevde. Hans Wiksell, professor vid Karolinska institutet, har deltagit i en reklambroschyr för it-företagen och han jämför mobilstrålning med hallonsaft.

Det är djärvt och modigt och påminner om hur Hjalmar Mehr förespråkade ett kärnkraftverk i Värtahamnen i Stockholm (visst hade det varit trevligt med det varma kylvattnet och hängande trädgårdar!) eller Valfrid Paulsson som en gång i tiden drack hormoslyr i tv för att lugna folk.

Läs inte boken om 3G. Man blir bara ledsen. När det gäller hjärnskador från 3G så behövs det, ärligt talat, inte så många hjärnceller. Vi har ju massor med hjärnceller. Och den som väljer att titta på fotboll i en telefon lär inte behöva så många.