Rättvisa med dubbel måttstock

”Målet handlar inte om att ta ställning i konflikten” sa åklagare Agnetha Hilding Qvarnström när rättegången mot en Malmöbo, som åtalas för att ha skickat pengar till Hamas, inleddes i måndags. Hon har rätt. Ställning har vi redan tagit, genom att ensidigt terrorstämpla Hamas. Det är själva grunden för rättegången.

Det finns i och för sig goda skäl för det. Om kriteriet för terrorism är att döda civila för att till exempel ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning” som lagen säger, så utför Hamas onekligen terrorism genom sin väpnade gren Qassambrigaderna. Men det är inte klargjort att pengarna verkligen gick till Hamas eller att Malmöbon i så fall visste om det. Enligt honom har pengarna gått till föräldralösa barn.

Bevisningen hittills är svajig i vissa delar. Åklagaren hänvisar bland annat till Wikipedia och visar en affisch med symbolerna för Hamas, Muslimska brödraskapet och Qassambrigaderna. Den antas visa att de tre hänger samman. ”Vi hittade den på internet” säger hon. Andra källor är israeliska domslut och information man fått från israeliska UD.

Hade vi accepterat rysk information om Tjetjenien?

Men den stora elefanten, som står mitt i rättssalen men inte får nämnas, är de dubbla måttstockarna. Svenska regeringen skänkte ju en miljard till ANC från 1973 och framåt, trots att dess väpnade gren enligt samma kriterier sysslade med terrorism. Och är inte den israeliska armén en terroristorganisation? Sedan år 2000 har den dödat 4 850 palestinier – de senaste veckornas massakrer oräknade. Och nej, det är inte terrorbekämpning man sysslar med. Majoriteten av de dödade deltog inte i några fientligheter, 955 var minderåriga.

För två år sedan skänkte centerpartisten Fredrick Federley helt öppet pengar till den israeliska armén. Han åtalades förstås inte.