På Uppsala stadsteater spelas Knutby för fulla salonger och i kväll sänder TV4 den andra delen av dramadokumentären om det ovanligt smaskiga mordet.
Gemensamt för både pjäsen och filmen är att barnflickan Sara framställs som en alltigenom kuvad flicka. I teateruppsättningen står hon med uppdragna axlar, inåtvända tår och blicken i marken. Eva Lundgren säger något annat i Knutby-koden (Modernista): Sara blev inte utstött ur församlingen för att hon är typen som låter sig mobbas, inte heller för att hon tog Alexandras sängplats bredvid Helge – utan för att hon var stark nog att utmana ”Kristi brud”.
Det finns en aktör till i det här dramat, förstod jag när jag häromdan besökte Knutby kulturförening. Knutby, berättade de, var under 90-talet Uppsala kommuns nyliberala experiment. Vården, barnomsorgen och skolan utsattes för svåra prövningar – det var samhället ingen satsade på. Så krattades manegen för en religiös sekt som med energi och glädje försökte ”ta över hela Knutby”.
En liknande historia berättar Mattias Gardell i Usama i våra hjärtan (Leopard). Under 90-talet drabbades Egypten särskilt hårt av den nyliberala omstruktureringen. De enda som kunde erbjuda vård, skola och socialhjälp var Muslimska brödraskapet.
Man kan bli välfärdsfundamentalist för mindre.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...