BOKPIRATERNA

Pirate Bay erbjuder än så länge få böcker.

Det beror inte på piraternas återhållsamhet. Nästan samtliga publicerade e-böcker finns att ladda ner. Men de är inte så många. Utgivningen av e-böcker på svenska bromsas av förläggarnas rädsla för fildelning.

Men de svenska förläggarnas skräckscenario är ryska förläggares verklighet. I god kolchoz-anda är den ryska litteraturen så gott som hundraprocentigt digitaliserad och utlagd på nätet.

Några av förklaringarna till fenomenet kan vara järnridån, Samizdat och fantasyromaner.

Under Sovjettiden levde Ryssland i sin egen lilla copyright-bubbla och sovjetiska förlag kunde till exempel publicera Astrid Lindgrens verk utan att bekymra sig om att betala royaltyn. Även om lagstiftningen i dagens Ryssland följer internationell praxis går vissa ränder aldrig ur.

Samizdat betyder ”självutgivning” och hade sina glansdagar under 1960- och 70-talen. Verk som hade förbjudits av den sovjetiska censuren knackades ner på skrivmaskiner med karbonpapper emellan. Det gällde att läsa snabbt, och skicka vidare. På det sättet nådde få kopior många läsare.

Fantasyentusiasterna i Ryssland var early adopters och använde Internet för att popularisera genren, som på den tiden lockade några få nördar, och inte som idag, en masspublik.

Men det var först i mitten på 1990-talet som nätbiblioteken fick mer än marginell betydelse. Den ryska massdigitaliseringens fader heter Maxim Mosjkov. 1994 startade han sajten Lib.ru. Han började med att samla in de texter som redan låg ute på nätet i olika format och stadier av kaos. Sajten blev som en lägereld dit fler och fler läsare drogs, och alla bidrog med egenhändigt inskannade böcker av sina favoritförfattare.

Det dröjde tio år innan Mosjkovs bibliotek drogs inför rätta för första gången, av en konkurrerande kommersiell aktör. Rättegången orsakade en veritabel jordbävning bland frihetsälskande läsare. Fri tillgång till böcker på nätet ansågs av många vara en kulturpolitisk angelägenhet för staten. Och intressant nog beviljades sajten för fyra år sedan statligt stöd på motsvarande trehundratusen kronor för digitalisering av litteratur från 1930-talet.

Mosjkov publicerar enligt principen ”allt som inte är förbjudet är tillåtet”, och lovar alla berörda upphovsmän att omedelbart ta bort verk som de inte vill ha utlagda.

Det andra stora biblioteket, Aldebaran.ru är, till skillnad från Lib.ru, reklamfinansierat. Filerna kan laddas ner i läsvänligt fb2-format. När jag började använda mig av Aldebaran var reklaminslagen få. I dag går det knappt att andas inne på sajten, reklamen är som en kompakt flugsvärm. De mest efterfrågade böckerna är dessutom omredigerade till en betalsajt, LitRes. LitRes har tagit steget från bibliotek till nätbokhandel som säljer e-böcker. Förutom betalkort godtas PayPal och andra motsvarande tjänster samt sms. Totalt erbjuds tretton olika betalningsalternativ.

Men den ökande kommersialiseringen är inte den enda trenden. Där det finns en kraft, finns det också en motkraft. Den fria bokdelningssajten LibRusEc verkar från Ecuador för att undvika stämningar enligt den nya ryska lagen om upphovsrätt. På deras hemsida kan man följa rättegången mot Pirate Bay timme för timme, i alla fall när sidan inte ligger nere, utsatt för ännu en DDoS-attack. Det råder alltså fullt krig mellan LibRusEc och LitRes, det klassiska kriget mellan de som vill tjäna pengar och de som vägrar att betala.

Ryska författare då, vad tycker de om att deras böcker blir tillgängliga på nätet dagen efter att de släppts i handeln? Även de är uppdelade i två läger: de som med alla medel kämpar emot fri nätpublicering, och de som anser att populariteten på nätet leder till fler sålda pappersexemplar. Kampen saknar inte bisarra inslag: en författare som skriver esoteriska självhjälpsböcker har hotat fildelarna med dålig karma. Men det har inte hjälpt.

I Ryssland väcker böcker unikt nog samma habegär som musik och film.

Men i Sverige hålls e-boken som sagt tillbaka av branschens rädsla.

Kristina Ahlinder, vd på Svenska Förläggare AB, menar att Student Bay som idag innehåller hundratals inscannade kursböcker, redan hotar hela kursboksmarknaden.

Inom några år kommer kursboksutbudet att minska kraftigt.

– Man pratar bara om film och musik. Och påstår att artisterna kan tjäna pengar på att göra konserter i stället, men vad ska en kursboksförfattare göra? Sälja t-shirts?

Ja, vad ska vi författare göra? Borde vi ha hjälpt Monique Wadsted med hennes slutplädering i Pirate Bay-målet, som Carina Rydberg föreslog på Facebook? Eller omfamna en oundviklig utveckling?

Redan nu kan man låna e-böcker på svenska bibliotek. Varför inte låta just biblioteken ta ansvar för digitalisering av svenska böcker, såväl klassiker som nyutkommet? Alla svenskar har lånekort, och vips hade man gjort även den svenska litteraturen tillgänglig på nätet, för alla och envar.

Var finns det politiska modet som inte enbart går ut på att stänga av, stänga in, förbjuda och övervaka?