Fiasko – då slingrar sig ministern

Kulturutredningen kan inte enkelt etiketteras som nyliberal. Den är snarare allmänt borgerlig till sin karaktär, med vissa nyliberala inslag.

Grundanalys – som är just en grund analys – är en lovsång till globaliseringen och vilar på Manuel Castells förment vänsterorienterade teori att industrisamhället har ersatts av ett nätverks-, informations-, och tjänstesamhälle, att identiteter bestämmer ens vara och att makten saknar centrum. Att staten spelat ut sin roll, är rakt inget ickeideologiskt påstående. Det antidemokratiska omkvädet att politikerna inte ska lägga sig i så mycket, bär nyliberalismens prägel (i praktiken blir det dock annorlunda).

Att kulturutredningens mischmasch av osmält idégods inte läses som ett ideologiskt aktstycke visar bara hur hegemonisk liberalismen är. Alldeles oavsett, måste den betecknas som ett fiasko. Ingen har hälsat den med entusiasm. Håglösheten var tydlig i gårdagens sällsynta intervju med Lena Adelsohn Liljeroth i Svenska Dagbladet. Hon backar eller slingrar sig på varje punkt: myndighetssammanslagningen dröjer, kvalitetsbegreppet kanske behövs på något vis, sponsring och entreprenörskap kan inte garantera bättre livsbetingelser för konstnärerna. Endast i en fråga har kulturministern en åsikt: hon står för sin ”spontanreaktion” av graffitikonstnären Nug.

Kulturen är det enda område vars ansvarande minister inte tycker någonting.