"Islam är botemedlet"

Mohamed Omar har sedan början av 90-talet ägnat sig åt poesi och kulturjournalistik och har bland annat tre uppmärksammade diktsamlingar bakom sig. Han är chefredaktör för tidskriften Minaret och har skrivit ett stort antal artiklar i de stora svenska dagstidningarna. För tillfället jobbar han på en biografi över profeten Muhammed som skall komma ut på Karneval förlag till hösten.

Omar har gjort sig känd som en så kallad moderat muslim som ofta fått kommentera extremistiska grupper i medierna. Dessa har han med emfas tagit avstånd från. Han har fördömt både Hamas och Hizbollah och när Lars Vilks ritade sina Muhammed-karikatyrer tänkte han ställa ut dem för att visa att alla muslimer inte reagerade på dem på samma sätt. Parallellt med detta har han bedrivit ett historiearbete där han har visat att islam faktiskt har en förankring även i Sverige.

Så kommer chocken.

I en artikel i Expressen (9 jan) under rubriken ”Gaza har gjort mig radikal” redogör Omar för sin omvändelse. Där säger han att han efter Israels senaste anfall ändrat ståndpunkt i politiska frågor och numera betraktar sig som islamist. Hizbollah och Hamas framhåller han nu som politiska föredömen. Dessutom, säger han, behöver Egypten en ny Khomeini. En man som han betraktar som en stor förebild.

När jag kontaktar Omar över Facebook skriver jag att jag blev ganska upprörd över artikeln i Expressen. Kort därefter svarar han att jag förmodligen kommer att bli ännu mera upprörd under intervjun och att jag bör vara beredd på det. Så jag stålsätter mig. Jag träffar Omar på Café Storken i Uppsala en solig morgon. När jag kommer är han redan där. Han sitter och samtalar med två vänner från Iran. Han pratar lågmält, ofta leende, sällan gestikulerande.

Vi inleder vårt samtal med att prata om samtiden och det mörker som sprider sig runt muslimerna. I sin nyutkomna bok Hatet mot muslimer beskriver Andreas Malm hur gruppen återkommande porträtteras som ”hotet från öst” medan Sverigedemokraterna vinner alltfler röster. Samtidigt kan man på borgerliga ledarsidor läsa om islams våldsamma natur. Men Omar understryker att han inte låter sig skrämmas. Han är övertygad om att islam är framtiden för alla, inklusive svenskarna.

Menar du framtiden som i livet efter döden?

— Ja, Gud har inte diskriminerat svenskarna och bara gett islam till araberna. Utan Gud älskar också svenska folket och därför har han kallat dem genom sin profet Muhammed, frid vare med honom.

I din artikel skriver du att du valt att radikaliseras och att du numera bekänner dig till politisk islam. Vad menar du egentligen med det begreppet?

— Egentligen finns det inte radikal islam eller politisk islam. Det finns bara islam. Men eftersom begreppen lanseras nu av de som är emot att islam får politiskt inflytande, till exempel USA, har jag valt att ta ställning, strategiskt. Men egentligen skulle inte det behövas eftersom all islam är politisk. Titta bara på den moderata islam som västvärlden stödjer, den har ju också en agenda. Den går USA:s och Israels ärenden. Därför är moderata muslimer väldigt våldsamma; de stödjer ju till exempel USA:s invasion i Irak och Israels våld mot palestinierna. En radikal muslim däremot, är emot våldsdåd.

Men är inte Hamas självmordsattacker våldsdåd?

— Det är våldsdåd men det är samtidigt försvar. När man försvarar sitt land är det en annan sak. Själv stödjer jag Hamas till hundra procent, nej förresten, till två hundra procent. Dock tycker jag inte att det är bra att man dödar oskyldiga. Det är mot islam, mot sharia. Men samtidigt, det är collateral damage.

”Collateral damage”?

— Ja, precis. Det är sådant man får ta. Dessutom gör ju Israel betydligt mer collateral damage trots att de har effektiva precisionsvapen.

På din Facebook-sida är du medlem i gruppen Richard Williamson. Denne katolske präst har ju bland annat sagt att han inte tror att förintelsen har ägt rum och att gaskamrarna är ett påhitt. Hur förhåller du dig till det?

— Han har inte förnekat förintelsen utan bara sagt att det inte funnits några gaskammare. Om det har jag ingen åsikt. Däremot tycker jag att han har rätt att uttrycka sin åsikt. Jag menar, han är ju inte antisemit, han dyrkar ju en jude som heter Jesus.

För oss muslimer är antisemitismen fullkomligt förkastlig. Vi anser att judendomen har ett gudomligt ursprung även om vissa saker är uppfunna av människor. Det är därför mot islam att avsky judar.

Vad tycker du om Andreas Malms bok ”Hatet mot muslimer”?

— Andreas Malm är en person som jag inte gillar alls. Han kommer och säger att det finns en progressiv islam och en reaktionär islam och att han stödjer den progressiva som överensstämmer med hans socialistiska idéer. Detta är fullkomligt förkastligt, det finns ingen progressiv och reaktionär islam utan islam är en. Och den har kommit för att hjälpa västvärlden ur den här situationen, ur feminismen och homosexualiteten och andra sjukdomar. Islam är botemedlet. Vad Andreas Malm vill är att islam ska sjunka ner i krisen, i det sjuka västerlandet och bli nedsmutsat. Det kan jag absolut inte acceptera.

Det här låter nykolonialt i mina öron.

— Men det är inte kolonialt för kolonialism handlar om tvång och islam har ingenting med tvång att göra. Istället handlar det om ett ödmjukt tjänande. Vi är ett slags ambassadörer åt islam och i Sverige innebär det att vara en god medborgare, att arbeta hårt och att vara vänlig. På det sättet kommer människor att inse islams sanning.

Slutligen: har du några kommentarer till Carina Rydbergs debattinlägg?

— Jag tycker att det var lite tramsigt. Hon kom inte med något konkret utan gav bara en katalog över otillåtna och förbjudna åsikter. Hon har ju vinden i ryggen, eftersom hennes åsikter representeras av makthavarna i Sverige. Det här kommer ju bara att hjälpa henne att få ytterligare stipendier och pengar. Själv har jag kommit till det stadiet då jag inte bryr mig om den här världen, om jag får stipendier eller annat. Det är irrelevant för mig. Det enda som betyder något är om det jag gör är rätt och om jag sen blir hatad för det spelar det ingen roll. Så jag känner lite medlidande för henne. Att hon är kvar i ett stadium som jag har lämnat.