Det går inte att ta miste på suget efter den dokumentära grafiska berättelsen. Genren introducerades för bara några år sedan för en bredare svensk publik genom Marjane Satrapis Persepolis, en skildring av en flickas uppväxt under den iranska revolutionen. I den senaste trenden har den mjukare självbiografin ställts åt sidan för den mer hårdnackade politiska serien, som närmast liknar journalistik. I år har exempelvis Ari Folmans animerade dokumentärfilm Waltz with Bashir, som handlar om israeliska soldaters upplevelser av kriget i Libanon under 1980-talet, fått stor uppmärksamhet.
En pionjär inom den dokumentära seriekonsten är den amerikanska tecknaren Joe Sacco. Med sig själv som berättare har han i serieform rapporterat från ett flertal av världens konflikthärdar: Bosnien, Gaza och Irak. I vår släpps för första gången ett av hans flerfaldigt prisbelönade seriealbum på svenska. Fixaren utspelar sig i det krigsdrabbade Bosnien under 1990-talet. Berättelsens huvudperson är den tidigare privatmilismedlemmen Neven, som tillbringar sina dagar på stadens finare hotell i hopp om att kunna sälja fixartjänster till desperata utländska krigsjournalister.
Sacco bjuder på en närstudie i krigets moraliska gråzoner, våldsromantik och korruption. Med ett rått och rättframt bildspråk tar han sig förbi krigsrapporteringens rutinmässiga markörer och blindfläckar. Här finns varken statiska uppräkningar av antalet döda eller endimensionella bilder av stenkastande upprorsmakare och beslöjade sorgeänkor. I?stället är det möjliga orsaker bakom krigets konflikter som sätts i fokus, liksom de vanliga människorna och vardagen som alltjämt pågår i skuggan av kriget.
Som en undertext värker oavbrutet en sällsynt journalistisk självrannsakan kring sanningsanspråk: hur en historia alltid ohjälpligt färgas av sin berättare. Perspektivet går igen i flera av Saccos kritikerhyllade verk. Ett av de mest omtalade är mastodontverket Palestine från tidigt nittiotal – en förbehållslös skildring av de förödande konsekvenser som den israeliska ockupationspolitiken får för palestinernas vardag.
Kanske beror suget efter den grafiska dokumentära berättelsen på att den faktiskt utmanar den konventionella journalistiken. Saccos hårdkokta seriestrippar sätter ord på det som annars faller bort i krigsrapporteringen. Han ger ögonblicksbilder både djup och bakgrund, utan att för den skull väja för blodet, smutsen eller förnedringen.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...