För kul för Hägglund

I förrgår, efter långvariga och stenhårda påtryckningar från Kristdemokraterna, avslöjade sig till slut författaren bakom Ingers blogg (sanningenmastefram.wordpress.com). Han heter ”Johannes”. Mer information vill han inte lämna för tillfället.

Det har varit en hård fajt innan han lät masken falla.

Kristdemokraterna har hotat med rättsliga åtgärder om inte bloggen tog bort deras logotype ur sidhuvudet och så sent som för en vecka sedan uttryckte Göran Hägglund sin avsky på P4-nyheterna: ”Det är vedervärdigt att man utger sig för att vara någon annan”.

Ilskan kan vara svår att förstå för den oinvigde. Det enda ”Inger” och hennes bloggkompanjon ”Jan O Nilson” gjort är att under parollen”Kristna och ödmjuka men rättvisa” blogga om sin djupa tro och sin kärlek till kristdemokratiska partiet. De har hyllat Ella Bohlin eftersom hon är kreationist och hånat sin datasupport Sten eftersom han är homosexuell.

Bloggens troskyldiga och muntra fundamentalism drog snart fler läsare än Carl Bildt och efter de senaste veckornas rabalder har den blivit en av landets mest populära. Inger har levt ett liv även utanför bloggen. Hon har tvittrat och kommenterat på bland annat just Bildts blogg.

Den censurivrande Hägglunds citat är väldigt roligt. Att utge sig för att vara någon annan är ju vad vi vanligtvis brukar kalla teater. Och Ingers blogg är inget annat än en tvättäkta satir-föreställning.

Men att Göran Hägglund vämjes är nog snarare ett tecken på att Ingers glada intolerans påminner lite för mycket om åsikterna hos vissa kristdemokratiska politiker, än på att han i grunden hatar teater. Få andra läsare har svårt att se igenom satiren. Som de skriver i kommentarerna: De gillar inte Inger, men de älskar Ingers blogg.

Frågan är hur Inger påverkat det stundande EU-valet. Det är inte omöjligt att hon i slutändan väglett homofoba kreationister till att rösta på Ella Bohlin snarare än det motsatta.

En sak är säker. Inger har tagit ett stort steg mot att definiera en ny form av fiktion. En internetlitteratur som är ett mellanting mellan novell och teaterföreställning och som spelar helt på internets villkor och krav på dialog med läsarna. Till skillnad från andra litteratörer på nätet som desperat försöker upprätthålla den klassiska berättarröstens auktoritet. Jag tänker på bloggare som Sigge Eklund och Alex Schulman som aldrig överger sina privata varumärken till förmån för den totala fiktionen.