Tar sin Lars ur skolan

Lars Leijonborg, namnet verkar bekant ... vem är det nu igen? Högskole- och forskningsministern, visst ja, han ja! Avgick inte han för flera år sen?

Det har pratats så länge om Leijonborgs avgång, att man vant sig vid den för länge sedan. Och även han, tycks det som, eftersom han varit helt osynlig trots att alla framtida encyklopedier kommer att knyta en stor forskningsproposition till hans namn. Den nya forskningspolitiken fördelar pengar bara till sådant som ger ekonomisk avkastning, och mest pengar ska den ha som oftast blir citerad, det senare en idé som Vetenskapsrådet helt tar avstånd från. (För en saklig och lagom alarmistisk exposé över tillståndet för svensk humaniora, läs Sverker Lenas lysande artiklar i Dagens Nyheter den här veckan.)

Leijonborgs gärning har dessutom inneburit en detaljstyrning av universitet och högskolor ner på frågeställningsnivå; i modern tid har vetenskap aldrig varit så fjättrad som nu, trots folkpartiets stolta tal om ”forskningens frihet”. Leijonborg är även ansvarig för att riksdagen i tisdags avskaffade kårobligatoriet, vilket innebär mindre medel för studentinflytande och studiesocial verksamhet.

Och vem tar över?

Antingen väljer man en kunnig som inte är publik (Ulf Nilsson har suttit i utbildningsutskottet i hundra år eller mer) eller också väljer man, som vanligt, någon okunnig som man hoppas drar röster. Som Erik Ullenhag.

Vänta, vem är det nu igen? Namnet låter bekant ...

Det är partisekreteraren som fick hantera dataintrångsskandalen förra valet. Med honom får vi en minister som vi i alla fall vet kan logga in sig.