Finland, ett skolexempel

 Den finländska grundutbildningen toppar klart bland OECD-länderna. I går uppmanade Expressen skolminister Jan Björklund att titta över Östersjön när han ska ta itu med den svenska ”flumskolan”.

Som vanligt är det de som gastar mest om kunskapssamhället som vet minst.

Visst är Finland modellen - där finns världens mest jämlika skola - men inte alls på det sätt liberalerna tror. Finland har nämligen på punkt efter punkt gjort precis tvärtemot vad folkpartiet vill göra med den svenska utbildningen.

I rapporten De finländska framgångarna i Pisa (se http://www.oph.fi) framgår att den finländska succén har flera orsaker. Man skiljer inte låg- och högpresterande elever åt, elitundervisning finns inte. Däremot finns det gott om specialpedagoger för dem som riskerar att halka efter.

Grupparbeten - i Sverige symbolen för den urartade skolan - är prioriterade, inte katederundervisning som Expressen ropar efter. Elever får inte flyttas utan ”synnerliga skäl”; mobbning och andra problem ska inte lösas med repressiva åtgärder. Man storsatsar på skolbiblioteken och skolhälsovården.

 Anmärkningsvärt är också att ”ett stort prestationstryck” anses ha en negativ effekt. Kunskapsinhämtning befrämjas inte med ”hårdare tag” och betygshets, utan med stor pedagogisk frihet och lustfylld studiemiljö.

Men framför allt har Finland saknat privatskolor. När de nu - utan anledning - inför friskolesystem, är kritikernas varnande exempel Sverige. (Norge har bromsat sin friskolereform efter att ha studerat den svenska utvecklingen.)

I Sverige är det procentuellt sett fler barn som går i privatskola än i Storbritannien. På bara några år har den så kallade skolpengen ökat klassklyftorna och raserat den demokratiska idén om en likvärdig skola för alla.

Så se Finland! Och lär!