Nu ska Store- bror se allt

När demonstranter nyligen samlades utanför toppmötet i Montebello i Quebec för att konfrontera USA:s president George W Bush, Mexikos president Felipe Calderón och Kanadas premiärminister Stephen Harper, rapporterade nyhetsbyrån AP följande surrealistiska detalj: ”Ledarna kunde inte träffa demonstranterna personligen, men de kunde titta på demonstranterna på tv-monitorer inne på hotellet ... Kameramän som anlitats för att säkerställa att demonstranterna gavs möjlighet att förmedla sina budskap till de tre ledarna satt sysslolösa i ett tält fullt av inspelningsutrustning ... På en skylt utanför tältet stod det: ’Våra kameror finns här i dag för att ni har rätt att bli sedda och hörda. Vänligen låt oss hjälpa er att få fram ert budskap. Tack.’”

Ja, det är faktiskt sant: precis som deltagare i en tv-dokusåpa blev demonstranterna inbjudna att prata av sig inför en videokamera, varpå deras prat skulle sändas ut på stora bildskärmar inne på toppmötesområdet. Det här var säkerhetsstaten omvandlad till infotainment - Big Brother möter, ja, just det, Big Brother.

En talesperson för premiärminister Harper förklarade att även om demonstranterna blev hopfösta på tomma inhägnade fält, så innebar videolänken att deras yttrandefrihet hade säkerställts. ”Enligt lagen har de behov av att bli sedda och hörda, och det kommer de att bli.”

Detta är ett argument som kan få långtgående konsekvenser. Om videoinspelning av aktivister räcker för att uppfylla lagens krav på att oliktänkande medborgare ska ha rätt att göra sin röst hörd, vad mer skulle kunna få plats i samma paket? Vad ska man säga om alla de andra säkerhetskameror som fanns överallt på toppmötet - de som filmade demonstranter när dessa klev på och av bussar och gick fredligt längs gator? Och alla mobiltelefonsamtal som avlyssnades, alla möten som infiltrerades och alla e-postbrev som lästes? Enligt de nya regler som etablerades i Montebello kan alla dessa åtgärder snart komma att omtolkas och framställas, inte som kränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter, utan som motsatsen: handfasta bevis på våra ledares vilja till direkt kommunikation, utan förvanskande mellanled.

Allmänna val är ett trubbigt instrument för att ta tempen på allmänheten - de här metoderna möjliggör kontinuerlig och noggrann övervakning av våra åsikter. Övervakning kan bli den nya formen av deltagande demokrati.

Demonstranter i Montebello beklagade sig över det faktum att medan de själva hölls utestängda så fick vd:ar från omkring 30 av de största företagen i Nordamerika - från Wal-Mart till Chevron - delta i det officiella toppmötet. Men de kanske hade fått det om bakfoten: vd:arna fick bara en timme och en kvart tillsammans med ledarna. Aktivisterna fick bli ”sedda och hörda” dygnet runt. Så i stället för att hojta om polisstatsmetoder borde de kanske ha sagt: ”Tack för att ni lyssnar.” (Och läser, och tittar, och fotograferar, och datasöker.)

Montebellos ”sedd och hörd”-regel får också måltavlan för protesterna att framstå i ett nytt ljus. Toppmötets slutdeklaration talade om att ledarna enats om en ”ambitiös” plan för att ”hålla våra gränser stängda för terrorism men öppna för handel”. En sammansmältning, med andra ord, av det nordamerikanska frihandelsavtalet och det inhemska säkerhetsstatskomplexet - Nafta med spionplan.

Modellen går tillbaka på 11 september, när USA:s ambassadör i Kanada, Paul Cellucci, proklamerade att i den nya era som nu inletts skulle ”säkerhet prioriteras framför handel”. Men det fanns en undantagsklausul: den handel som Kanadas och Mexikos ekonomier är beroende av skulle kunna fortsätta obehindrat - förutsatt att dessa regeringar var villiga att släppa in de tentakler som USA skickar ut i sitt ”krig mot terrorismen”. Kanadensiska och mexikanska företagsledare fogade sig genast och utövade aggressiva påtryckningar för att få sina regeringar att ge efter för de amerikanska kraven på ”integrerad” säkerhet, så att varor och turister skulle kunna fortsätta att strömma över gränserna.

Nästan sex år senare lyfte företagsledarna i Montebello fortfarande fram ”trögkorsade” gränser som det stora problemet. Botemedlet? Enligt toppmötets hemsida består det i ”teknologiska lösningar, förbättrat informationsutbyte och, eventuellt, användande av biometriska identifikationsinstrument”. Vi vet av erfarenhet vad detta betyder: flygförbud över hela kontinenten för individer som hamnar på särskilda listor, sökbara och integrerade databaser, och inte minst det ”virtuella stängsel” som Boeing fick i uppdrag att bygga - till en kostnad av 2,5 miljarder dollar - längs Förenta staternas norra och södra gränser, övervakat av obemannade spaningsflygplan.

Enligt toppmötets vision för kontinentens framtid ska ”trögkorsade” gränser alltså snart ersättas av ett praktiskt taget osynligt nät av kontinental övervakning – och nästan alltihop kommer att skötas som privat, vinstdrivande verksamhet. Två företag som är medlemmar av toppmötesorganisationens rådgivande grupp – Lockheed Martin och General Electric – har redan fått mångmiljardkontrakt från den amerikanska regeringen för att bygga detta övervakningsnät. Under Bush-eran är det inte så att säkerhet prioriteras framför affärer; säkerhet är i stället den kanske största affärsverksamheten av alla.

Under upptakten till toppmötet bidrog en rad övervakningsskandaler till att ge en fullständigare bild av situationen. Till att börja med misslyckades USA-kongressen inte bara med att inskränka underrättelseorganet National Security Agencys ickesanktionerade avlyssning av amerikanska medborgare utan öppnade också dörren för granskning av bankkontoutdrag, telefonsamtalsmönster och till och med kroppsvisiteringar – allt utan att myndigheterna åläggs någon som helst skyldighet att bevisa att personen i fråga utgör ett hot. Sedan rapporterade Boston Globe om att det finns planer på att länka samman tusentals övervakningskameror på gator, tunnelbanor, bostadshus och företagskontor till större nätverk som kan spåra misstänkta individer i realtid. Och den 15 augusti bekräftades det att National Geospatial-Intelligence Agency – den gren av den amerikanska militären som har hand om spionplan och satelliter över fiendeterritorium – ska inlemmas fullt ut i infrastrukturen för inhemsk underrättelserapportering och lokal polisövervakning, och bli vad myndigheten själv beskriver som de ”ögon” som kan motsvara NSA:s ”öron”.

Lägger man till detta ytterligare några högteknologiska instrument – biometriska id-handlingar, mjukvara för ansikts­identifiering, sammanlänkade databaser med information om ”misstänkta”, GPS-funktioner i ständigt fler elektroniska apparater – så har man fått något som liknar den värld av total övervakning som senast skildrats på film i The Bourne Ultimatum.

Vilket för oss tillbaka till det senaste amerikansk-kanadensisk-mexikanska toppmötet. Vem behöver klumpiga gamla gränskontroller när myndigheterna ser till att vi blir hörda och sedda precis hela tiden – med perfekt skärpa, uppkopplade eller frånkopplade, på marken och från himlen? Säkerhet är det nya välståndet. Övervakning är den nya demokratin.