Barbro Lindgrens anarkistfamilj – nödvändig som serie

Ensamstående pappan Loranga, sonen Masarin och förvirrade farfar Dartanjang – den av Barbro Lindgren skapade anarkistiska mansfamiljen fanns som skuggor i barndomen, lika konstiga som lockande. Sedan fem år finns Igor Veyshtagins film att tillgå och nu byggs den genremässiga mångfalden på med ett seriealbum, signerat Sara Olausson (Positiv förlag). Berättelsen följer fint originalet, vi möter både tigrarna i ladan och Arga gubben. Färgernas explosioner är helt trovärdiga, de lite docklika huvudpersonerna likaså.

I Sara Olaussons läsning synliggörs en ömhet som ligger under ytan i böckerna, och kontrasten med filmversionen är slående. Här betonas tystnader. Stillheten när far och son badar, sover. Eller motvilligt och för en kort stund övertygas om att arbete, det måste man söka. Det är alltså helt nödvändigt att läsa Loranga, Masarin och Dartanjang. Framför allt i arbetslinjens tid.