En trojansk häst i arbetarrörelsen

Vem bestämmer inom Socialdemokraterna – medlemmarna eller näringslivet? Finns det längre någon ideologisk kärna i arbetarrörelsen, eller är alla åsikter till salu för den som kan betala? Frågorna blir akuta efter Aftonbladets avslöjande (17 december) att namnkunniga socialdemokrater arbetar på Prime – en Moderaterna närstående pr-byrå – i syfte att vrida socialdemokratin åt höger.

Sammanblandningen mellan politik, lobbyverksamhet och pr har diskuterats sedan 2006, när hälften av den avgående regeringen städslades för pr-branschen, däribland Göran Persson själv i JKL, samtidigt som Fredrik Reinfeldt flyttade in de moderata tankesmedjorna i Rosenbad.

Men medan lobbying sker mer eller mindre öppet, dokumenterar avslöjandena om Prime politisk infiltration på en helt ny nivå. Näringslivet har med sina resurser placerat en trojansk häst inuti arbetarrörelsens organisation.

Niklas Nordström, Carl Melin, Fredrik Fällman och Evelina Tokarczyk, som arbetar på Prime med Svensk näringslivs-projektet ”Den naturliga tillväxten”, var alla profilerade socialdemokrater i valrörelsen. Vad ingen visste, var att de agerade på uppdrag av Svenskt näringsliv. Målet var att Socialdemokraterna skulle klippa med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, bejaka kärnkraft och rut, samt ta avstånd från fastighets- och förmögenhetsskatten. Alltihop åsikter som finns i en arbetarrörelse splittrad mellan höger och vänster, men som fått större spridning när Svenskt näringsliv under valrörelsen sondmatat partiets högerflygel med över 4 miljoner kronor.

För Svenskt näringsliv har köpet av Prime-sossarnas arbete med ”Den naturliga tillväxten” varit en lysande kampanj höljd i dunkel – inflytandet har varit monumentalt.

Aftonbladet har kommit över ett arbetsmaterial från Prime, där man med infiltratörernas språk talar om ”Angreppssätt socialdemokratin”. Där står uttryckligen att socialdemokraternas interna och offentliga diskussion under valrörelsen skulle styras av Prime. I planen ingick också att Prime skulle sätta agendan i eftervalsdebatten direkt med egna opinionsmätningar. Rörelsen skulle påverkas lokalt och nationellt genom artiklar, rapporter, böcker och seminarier. Planen är daterad den 19 juni i år och har följts till punkt och pricka.

På valnatten satt Niklas Nordström i SVT:s valvaka, Carl Melins vallokalsundersökning presenterades på DN Debatt den 21 september. Men slutsatserna att Socialdemokraterna förlorat på motstånd mot rut och samarbetet med Vänsterpartiet var formulerat av Prime och Svenskt näringsliv redan i juni och var en del av den analys Svenskt näringsliv betalat Prime-sossarna fyra miljoner för att predika. Med detta budskap har Melin och Nordström rest landet runt i S-distrikt och ABF. Primes valanalys har med andra ord dominerat förklaringen till valförlustens orsaker. Primes siffror används i Social-demokraternas egna analyser och är även stommen i den socialdemokratiska tankesmedjan Arenas val-analys, som presenterades i Expressen den 8 december. Där formulerades bland annat kravet att ändra på samarbetet mellan S och LO. En av undertecknarna var Arenaledamoten Carl Melin.

Var kravet på boskillnad mellan parti och fack en del av uppdraget från Svenskt näringsliv? Visste Björn Elmbrant, Katrine Kielos och förre metallbasen Göran Johnsson och de andra undertecknarna från Arenas oberoende valanalysgrupp att Carl Melin agerade i Arenas valanalys på Svenskt Näringslivs uppdrag?

Just Arena har anledning att känna sig särskilt infiltrerade. Sedan 2009 är moderatstyrda Prime en av Arenas tre guldabonnenter – för 500?000 kronor per år köps ett mycket stort inflytande. Niklas Nordström skrev en av Dagens Arenas första artiklar om valet. Både Melin och Nordström sitter i arbetsgruppen för Arenas framtidsprojekt Ny tid och det är Arenas betalförlag Premiss (alla böcker är betalda av en uppdragsgivare) som nyligen gav ut Carl Melins debutbok Från medgång till nedgång – Finn(s) det en väg tillbaka? Enligt Arena är boken en del av deras oberoende analys, men boken var en del av Svenskt näringslivs beställning då den är betald av dem via bulvanen Prime.

För den som tar del av Primes hemliga projektplan faller mycket av det sista halvårets politiska skeenden på plats: Högersossar gör gemensam sak med näringslivet, förenade av intresset att avradikalisera arbetarrörelsen. Högersossarna har inte blivit köpta av näringslivet i den meningen att de har anpassat sina åsikter till kapitalet – de är marknadsliberaler i själ och hjärta – men de har sålt sina tjänster och dragit med andra. Tack vare att Prime ger dem en plattform och lön, som gör att de på arbetstid kan bedriva opinionsarbete, fick de både tid och tyngd att ta sig in på DN Debatt, Newsmill och till tv-sofforna.

Sossarna har ju samarbetat med kapitalet sedan Saltsjöbadsavtalet, kan man invända. Men Primeskandalen, för det är en skandal, blir ett allvarligt fall av politisk korruption då näringslivet inte nöjer sig med att ha den ekonomiska, mediala och politiska makten. De vill styra S även inifrån, och de gör det genom att avlöna och profilera några av dem utvalda partigängare och politruker.

Hemlighetsmakeriet och omfattningen visar betydelsen av projektet men också vilka enorma resurser Svenskt näringsliv besitter: Fem heltidsanställda pr-konsulter har opererat med S-partinålen som vapen med inriktning på valet 2014. Prime har också kartlagt motståndare i Socialdemokraterna på individ- och organisationsnivå och pekat ut dem som hotbilder mot näringslivets intressen. Genom Prime har en fraktion inom socialdemokratin låtit sig sponsras av den kraft som står på den andra sidan i den grundläggande konflikten mellan arbete och kapital – den som en gång bildade det socialdemokratiska partiet. Syftet har varit att ändra den ideologiska balansen i partiet. Prime bidrog till att försvaga de rödgröna, då de skjutit in sig på kärnfrågor som var konfliktpunkter mellan de tre partierna.

En motsvarighet till Primes agerande får man i den vänster-entrism (hemlig politisk infiltration) som på 1980-talet drabbade SSU. Då försökte det trotskistiska nätverket Offensiv infiltrera SSU i syfte att ta över organisationen. Över 100 medlemmar uteslöts på SSU:s kongress 1981.

Enligt § 15 i SAP:s stadgar kan medlem som uppträder osolidariskt mot partiet eller bedriver propaganda i uppenbar strid mot partiets grundläggande idéer eller på annat sätt uppenbart skadar partiet och dess verksamhet, uteslutas. Särskilt allvarligt är medlemskap i annat politiskt parti eller uppträdande mot partiet vid allmänna val. Prime-sossarnas agerande faller inom ramen för uteslutning, men för dem är redan det hårdaste straffet utdelat: Deras marknadsvärde som agenter i socialdemokratin har ödelagts.

För socialdemokratin kvarstår grundfrågan om den trojanska hästen ska hälsas välkommen som ett nyttigt inslag av förnyelse. Eller ska den visas på porten?