Lovsång till marknaden

Vanja Hermele om en enögd liberal tolkning av mänsklighetens historia

Johan Norberg (född 1973) är författare, dokumentärfilmare och idéhistoriker – och en av Sveriges få internationellt erkända intellektuella. I boken ”Framsteg” undviker han konsekvent att gå i dialog med befintlig forskning, menar Vanja Hermele.
Foto: CAROLINA BYRMO
Johan Norberg (född 1973) är författare, dokumentärfilmare och idéhistoriker – och en av Sveriges få internationellt erkända intellektuella. I boken ”Framsteg” undviker han konsekvent att gå i dialog med befintlig forskning, menar Vanja Hermele.
BOKRECENSIONER

I Johan Norbergs Framsteg – tio skäl att se fram emot framtiden plöjer mänskligheten genom historien på ett framgångsrikt karnevalståg. Allt blir bara bättre och bättre. Nyheternas fokus på miljö-katastrofer och flyktingkriser är onödigt pessimistisk och skapar bara en obefogad oro som skrämmer mänskligheten till oföretagsamhet, menar Norberg i en sång till liberalismen och marknadsmänniskan.

Norbergs odyssé över mänskligheten har gigantiska anspråk. Det är berättelsen om människan, världen och tiden som ska skildras. Ur ett sådant material går det självklart bra att mejsla fram vilket monument som helst. Så, vad blir berättelsen om det som är vårt? Vad gör Norberg med makten över historien?


Problemet i ”Framsteg” är med vilken ensidighet som historieskrivningen förmedlas. Innehållet pendlar mellan tunt och tendentiöst. Antingen uttalar sig Norberg om saker han inte kan så mycket om – eller så väljer han konsekvent att bortse från uppgifter, diskussioner och motsättningar som skulle komplicera det han vill ha sagt. Omstridda frågor blir till enkla sanningar. Konflikt och motsättning som drivande kraft i historien har helt försvunnit. Slaveriet avskaffades som en naturlig följd av ökad upplysning, medborgarrättsrörelsen var bara ett resultat av ekonomisk tillväxt och ökad medellivslängd. Kvinnor vann sina rättigheter helt utan strid – och nästan helt utan feminister.

Andra sanningar som Norberg vill sälja är att välstånd leder till minskad miljöförstöring. Beviset för det är att Londonluften anses bättre i dag än på medeltiden. Att människor dör i sjukdomar orsakade av föroreningar på platser dit Londons fabriker nu flyttat nämns inte.

Friheter ökar globalt, menar Norberg, men säger inget om de tillbakagångar som nu märks i ett stort antal länder för elfte året i rad, på grund av ökad nationalism och populism. Inget heller om att en tredjedel av jordens befolkning lever i länder som betraktas som helt ofria.


Fattigdomen, den håller på att utrotas, i en sällsam fart dessutom. Men det är svårt att glädjas över att 700 miljoner, som inte längre är extremt fattiga, fortfarande befinner sig i en fruktansvärd ekonomisk utsatthet, liksom att jorden rymmer en miljard hungriga, att tusentals drunknar i Medelhavets bränningar, att kriget i Syrien har pågått i sex långa år eller att vi står inför en av de största svältkatastroferna sedan andra världskriget. 

Men Norberg väljer hela tiden att sätta ljus på uppgifter som styrker den liberala framgångssagan. Om bakslag över huvud taget nämns är de tillfälliga eller vänsteraktivisters fel. Antalet kroniskt undernärda i Afrika har ökat med nästan 45 miljoner, skriver Norberg i ett sällsynt utfall av negativitet, men det beror på att principlåsta miljöaktivister lyckats begränsa marknaden genom att stoppa införandet av genmodifierade grödor. Inte ett ord om riskerna med den nya tekniken.

Över huvud taget är relationen mellan människa och miljö alltid till människans fördel, som om hon kunde leva och må bra på en planet som inte gör det. Riktigt kusligt blir det när jordens resurser förs in som utbytbar vara i marknadsekonomin: så länge marknaden är relativt fri, menar han, innebär en resursbrist högre priser som leder till en naturlig sparsamhet – och i den händelse ”en resurs skulle ta slut” skulle drivkrafter sättas i gång för att hitta en ersättare.


Johan Norberg är en av Sveriges få internationellt erkända intellektuella. Det är stort att bli recenserad i Wall Street Journal och få sin bok utsedd till årets i The Economist. Just sådana personer har ett särskilt ansvar att ta spjärn emot det besvärliga och våga sätta sina argument i arbete. 

Det är problematiskt, på gränsen till populistiskt, att konsekvent undvika att gå i dialog med befintlig forskning. Som om vår tids stora ödesfrågor inte vore genomlysta, genomdiskuterade och genomforskade ur en rad, många gånger motsägande perspektiv.

En intellektuell ska ge den fördjupade bilden, inte ett ensidigt evangelium – även om det är roligare att gå på karnevalsparad.


Vanja Hermele
Johan Norberg är kolumnist i Aftonbladet, därför recenseras boken av frilansskribenten Vanja Hermele

FAKTA

SAMHÄLLE

»  Framsteg
– tio skäl att se fram
emot framtiden

Johan Norberg

Volante