Aftonbladet
Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Ja, kalla det alkemi då

ANDERS PAULRUD läser en mogen människas uppgörelse med självbilden

Det finns många ställen att stanna till vid i Carolina Thorells nya bok.   Det finns många ställen att stanna till vid i Carolina Thorells nya bok. Foto: ULLA MONTAN

    Mycket kunde sägas om alkemin, denna på spekulationer, magi och mysticism grundade lära om materien, där själva huvudidén är att göra om oädla metaller till finare metaller som guld och silver. Alla har nämligen varit nere med fingrarna i de alkemiska provrören; kineserna och indierna, förstås, och de gamla grekerna. Aristoteles hade den försonande uppfattningen att allt som föds och växer under gynnsamma omständigheter kan förädlas till högre former. Ja, rentav till guld.

En människas hjärta kan också förädlas, inbillar jag mig. Om blodet pumpar och syretillförseln är som den ska, och om man har huvud och kropp - och mod - till att forsla denna förädlade erfarenhet framåt till en ny gestaltning, ja kalla det alkemi då.

    Carolina Thorell har ett gott hjärta. Det känner man direkt när man läser hennes nya diktsamling som heter Det alkemiska hjärtat. Tio år har förflutit sedan hon debuterade med Blå trampoliner, och under den tiden har det stora och det lilla livet sköljt över henne - och just förädlat hennes poesi. Här finns den mogna människans uppgörelse med självbilden; med blicken och språket, ja till och med finns lyriskt gestaltad platsen före språket, och om hur det går till att göra sig ren.

När Carolina Thorell "rasar genom språkgallret" kommer blicken tillbaka, den återvänder, genomdränkt av livet.

Det finns många ställen att stanna till vid i hennes bok.

Själv tycker jag bäst om slutet av samlingen där hon på ett egendomligt vackert sätt lyckas väva samman det som är hennes liv med andra människors liv; barnet som väntar i magen, folk som blir av med sina arbeten; världen som faller sönder över allt, i EU-land och Svealand:

Nu sparkas människor från sina jobb

på Sandvik

Övertaliga

ett och annat Avgångsvederlag

och städerskorna

som arbetar genom leasingföretaget

undviker att prata

om Situationen

Det känns hur allt fler

har börjat andas

så lite som möjligt

 

    Så kan man också skriva sin samtid. Så där kan man också ta vid där man slutade. Vid en kropp, en lilja eller en hel värld som långsamt, men likafullt skoningslöst, faller sönder.

Därefter kan man göra som Carolina Thorell, tassa vidare på "enkla fötter", i förvissningen om att fötterna alltid når tillbaka till marken.

Det är väl alkemi om något?

Anders Paulrud
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet