Han kunde faktiskt vara rolig också

GUNNAR FREDRIKSSON om en mångsidig författare

BOKRECENSIONER
Foto: Teckning: TULLIO PERICOLI

När Karl Marx i ett berömt uttalande sa att han inte var marxist syftade han på en dogmatisk tro att människor ensidigt strävar efter ekonomiska, materiella fördelar. Det var inte alls vad Marx menade. Hur mångsidig Marx var som författare får man ett starkt intryck av i den volym med valda texter, från ungdomsskrifterna till Kapitalet, som Sven-Eric Liedman och Björn Linnell ger ut. Av olika tänkbara aspekter på Marx kan man med fördel ta fasta på hans frihets-patos och humanism. Människans frigörelse är mycket riktigt titeln på ett urval texter av Marx som den unge Sven-Eric Liedman gav ut redan 1965. Liedmans och min gemensamme lärare i idéhistoria i Lund, Gunnar Aspelin, betecknade Marx som en stor humanist i två böcker som den lärde professorn skrev efter pensioneringen. Lenin, Stalin och kommunismen i Sovjetunionen gjorde det länge omöjligt att ens diskutera Marx i dessa termer. Men nu borde det gå bra och det kan också vara skälet till att det här till synes otidsenliga urvalet ges ut.

"Ingen ekonomisk teori passar bättre för den kapitalism som vi har för ögonen än den som Marx utarbetade", skriver Liedman i förordet. Han hänvisar till en amerikansk ekonom skolad i antimarxism och en annan som arbetar på Wall Street. Han syftar, såvitt jag förstår, på den så kallade globaliseringen. Marx tröttnade aldrig på att nagelfara illusionen att den maktägande klassen "är öppen för rationella argument och kan, under lämpliga villkor, uppge sin makt som de har förvärvat av börd eller med pengar eller skicklighet, för en moralisk princip och skapa en rättvisare värld", skrev Isaiah Berlin i sin ofta omtryckta bok om Marx från 1938. Människans idéer är oundvikligen beroende av den sociala och ekonomiska situation som de befinner sig, antingen de är medvetna om det eller ej, fortsätter Berlin. Följaktligen måste proletariatets frigörelse vara dess eget verk, som Marx och Engels uttryckte det i världens kanske mest briljanta politiska pamflett någonsin, det kommunistiska manifestet. Det sände kalla kårar längs ryggraderna på Europas egendoms-ägare.

Menar man med humanist "en tankegång, som gör männi-skan till självändamål i strid mot alla försök att degradera henne till medel för andra syften, så kan man fråga om Marx inte bör räknas som en genuin humanist", skrev Aspelin. Hans humanism är "radikalt demokratisk". Om någon trodde att Kapitalet är svårläst, så ger det här urvalet ett annat intryck. Det är en märklig text med omsorgsfull redovisning av fakta särskilt om underklassens elände och en röst som vibrerar av indignation, drastiska uttryck och till och med humor. Marx kunde faktiskt vara rolig, särskilt i sin skoningslösa polemik mot politiska motståndare.

Kampen gällde befrielse från detta elände, proletariatets frigörelse, männi-skans självförverkligande, mänsklighetens emancipation. Skild-ringarna av de egendomslösas levnadsvillkor i den tidiga industrialismens England kan påminna om Dickens och Jack London. Det som kallades "materialism" var den historiefilosofiska teorin om idéernas beroende av materiella makt- och produktionsförhållanden. Mot den bakgrunden kritiserade Marx oförtröttligen sin mest färgstarke motståndare, den store anarkisten Bakunin. Individuellt, nihilistiskt våld var ett meningslöst sätt att försöka komma undan organiserad handling.

Efter Marx framträdde Bernstein med sin så kallade revisionism, som gav upphov till den socialdemokratiska varianten, reformpolitik och parlamentarism. Man kan ta del av det här urvalet i insikten att marxismen nu lämpligen kan befrias från det sovjetkommunistiska schabraket.

Samhälle

Gunnar Fredriksson