Aftonbladet
Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Vid sidan av processionen

Eric Pauli Fylkeson.   Eric Pauli Fylkeson. Foto: ULLA MONTAN

    Vid sidan av Bruno K Öijer är Eric Pauli (tillagt under senare år) Fylkeson vår främste scenpoet. Bob Hansson får ursäkta. I ett par decennier var Fylkeson också flitig bokutgivare, förläggare och tidskriftsredaktör. Numera är det glesare mellan diktsamlingarna, och de har kanske mindre vikt än det sceniska. När en ny bok ändå kommer så är det trots allt en viktig tilldragelse. Han har seismograferat sin tid sen 70-talet, den tid som definierats av poesin och rockmusiken men inte i första hand av den officiella politiska historien. Och han fortsätter in i de nya imperiernas tid.

Något om hans vildhet de senare åren, efter det ymniga flödet av tryckt poesi: kommunalpolitiker för fp och v, båda medlemskapen avslutade som han skriver i en not. Folkhögskolelärare i "muntlighet & mytologier". Professionell spelare på trav (om han får säga det själv). Inte många svenska poeter har varit så samhälleligt verksamma som han.

Han verkar lite uppgiven inför poesins framtid i den nya boken Hinna före kvällen. Sorgen, glädjen och ilskan tycks rinna ut ur framtidens dikt - och vad är då kvar av den? För egen del har han oron kvar, outsiderskapet och livet utanför timkalendern. Kvar är också de folkhemskt dubbeltydiga bilder som han alltid speglat sig i.

En gång var han en dandy på brukets bakgator. Nu står han vid processionens sida och påpekar att de nya kejsarna är nakna, allihop. Han skriver om en värld av "gossar med oreglerad hemortsätt i andras världar". Alltid dyrkas fel person "under samhällssolen". Samtidskritiken är moralisk.

 

    Men han sänker garden lite när hans musa Alberte är i närheten, en ung kvinna med italienska ormglasögon och ett välgörande inflytande över poetens livsvisdom. Kring henne blir språket klangfullt och nästan rimmat, ordglatt och eftersinnande.

 

nattens natt

har lovat vara ljumt

inomskärskryddad och själv

har jag lovat vara förklok,

vi kan se fram emot

ömhetstörst utan ruelse

i mötet lysmask

vs

ollonborr

 

Lättheten överflyglar den hotande idyllen, förstås.

Kärlekspoesin svänger mellan en fin Karlfeldt-parafras och en betraktelse över att detta "irritationsmoment i alla sociala planritningar" också kan bli trött och tungt i gumpen. Tidsdikten blir kanske lite för didaktisk och skruvad ibland. Fylkeson är bäst när han fångar överlevnadsorden, stoppar undan dem nära hjärtat, i dess "koger", och drar i väg längs en grusig länsväg "bort från kungen". Det finns en frihetsgrad hos honom som är liten men möjlig att leva.

 

Ge mig sång i sak

en vilddjursskrämma

Magnus Ringgren
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet