Klok, arg och lidelsefull

BOKRECENSIONER

Snart har det gått sextio år sedan Lars Gyllensten startade sitt författarskap med den ryktbara parodin Camera obscura. Nu varvar han på ålderns höst ner med att ge ut ett fylligt urval citat och anteckningar han samlat på sig under åren. I Med andras ord, och egna har han plockat samman tänkvärdheter han noterat i marginaler, på blanka sidor och annorstädes. Men det är inte bara andras kloka ord han tecknat ner utan också egna kommentarer till klokskaperna. Därmed har Med andras ord, och egna inte blivit en citatsamling bland många utan en typisk Gyllensten-bok.

Med hjälp av citat både av husguden Kierkegaard och av andra tänkare cirklar Gyllensten kring centrala spörsmål, som vi väl känner från hela hans lika spretiga som djupt koncentrerade författarskap - Gyllensten har alltid varit en paradoxernas man. Djupt övertygad som han är om Guds icke-existens ägnar han sig till exempel lidelsefullt åt att samla citat från kyrkofäder och andra religiösa tänkare i akt och mening att avvinna de religiösa språken deras rika skatter av mänskliga erfarenheter. "O Gud som inte finns men som dånar inuti mig genom denna hetsande, hetsande åtrå!" skriver han i ett ovanligt öppenhjärtigt tillägg till ett citat från den ortodoxe prästen Alexander Yelchanninov.

I andra stunder grips Gyllensten av våldsam misantropi, som när han i en kommentar till den franske 1700-talsmaterialisten La Mettrie uppfinner ett "fysiko-infernaliskt Djävulsbevis" och utslungar ett anatema över hela det vedervärdiga livet. Att bli lugn, försonlig och resignerad på sin ålderdom ligger inte för Gyllensten och han fortsätter också att vara oroligt sökande även på andra mindre paradoxframkallande områden än Guds existens och livets mening.

Tankeoreda gör honom fortsatt hatisk och även om han själv inte är direkt fallen för ödmjukhet har han ett skarpt öga till tänkare med dragning åt det drygt pretentiösa. Den av många vördade Georg Henrik von Wright får här sina fiskar varma. Däremot försvarar och citerar han gärna och med värme filosofiska tänkare med naturvetenskaplig bakgrund som Albert Einstein och Niels Bohr.

Konsekvens i anteckningarna ska man dock inte räkna med och Gyllensten motsäger gärna sig själv. På ett ställe skriver han till exempel, att "jag får ideligen recensioner och motsvarande karakteristiker, som går ut på att jag prövar och förkastar, prövar och förkastar. Enligt min mening skulle det vara en sterilt neurotisk syssla - en klåfingrig rastlöshet."

Längre fram skriver han: "Mina anteckningar är polyfona - mångstämmiga. De präglas också av heteroglossi - Michail Bachtins term - det vill säga av motsatta och oförenliga stämmor. Här finns rolltaganden, maskpåtaganden och kostymeringar, för att jag velat pröva olika diktade figurer och implicerade författare - inkarnationer."

Möjligen vill Gyllensten hävda, att det bara är hans anteckningar och inte hans litterära verk, som kännetecknas av sådan "heteroglossi", men som läsare och recensent av ett rätt stort antal av hans böcker kan jag bara svara att fan tro´t. Nog är denna "rastlöshet" en del även av Gyllenstens litterära livshållning, även om den inte alls framstår som "klåfingrig".

Nu bryr sig naturligtvis inte Gyllensten om vad en simpel recensent kan tycka. Att han avskyr sådana framgår även det av denna citatbok, och här tar han hjälp av Kierkegaard. Denne undanber sig alla recensioner, eftersom en recensent är "lika motbjudande som en gatstrykande barberarspoling". Fast här skjuter Kierkegaard och Gyllensten en smula bredvid målet. Det är litet eggande att bli tagen för en gatstrykande barberarspoling, det låter i varje fall inte som om man vore någon tråkmåns.

Sedan kan man förstås också använda Med andras ord, och egna som en vanlig citatbok, där man plockar ut olika favoritguldkorn. Själv fastnade jag för dessa tänkvärda ord av Witold Gombrowicz: "Allvarlig litteratur syftar inte till att underlätta livet utan till att försvåra det."

Citatbok

Lennart Bromander