Butler håller

BOKRECENSIONER
Judith Butler
Foto: Örjan Björkdahl
Judith Butler

I mitten av 1990-talet kunde inget vara hippare och mer rätt än att läsa Judith Butler. Eller att åtminstone prata om henne. Teoretikern med en egen känsla för feministiska minfält skrev Gender Trouble som ett svar på könsteoretiserandets blindhet inför andra begär och strukturer än de heterosexuella. Queerteorin blev den pusselbit som kunnat komplicera och finslipa en ganska trött feminism (den franska feministiska teorin som var inne före Butler kan man nu i efterhand vara ganska glad över att slippa) och de strider som funnits mellan olika inriktningar verkar tillfälligt ha avblåsts.

Queerteorin är postmodernitetens eget lilla guldägg: här flyter gränser mellan kön, sexualitet, identitet. Subjektet är inte färdigt, kan alltid omforma sig i en aktiv process. Det performativa, uttrycket eller spelet, är viktigt hos Butler liksom begreppet den heterosexuella matrisen: den normativa struktur som styr hur kvinnligt och manligt skapas och uppfattas (den som åtrår en kvinna måste vara man eller åtminstone i någon mening manlig och tvärtom).

Det som är spännande med Butler är att hon bottnar både i akademi och aktivism och dessutom är tillräckligt pragmatisk för att kunna skilja det ena från det andra: samma kategoriseringar som i ett teoretiskt sammanhang måste ifrågasättas och dekonstrueras blir nödvändiga som instrument för att kunna slåss för politiska rättigheter. En inställning som faktiskt är ganska befriande: tankar är inte liv, teorierna får inte leda till handlingsförlamning.

Så nu kommer alltså Judith Butler ut på svenska, i ett urval som sträcker sig över hela 1990-talet. Den som trodde att snårigheten skulle försvinna i översättningen blir besviken: Butler är inte den som gör det enkelt för sin läsare och kvarskräpande anglicismer ställer sig ibland i vägen för den flytande och reflekterande läsningen. Men visst förtjänar både Tiina Rosenberg och översättaren Karin Lindeqvist en eloge för denna tappra introduktion. Den lär förstås innebära att Butlers plats i kurslitteraturen säkras ytterligare några terminer. Och att studenter av alla slag kan ta med sig något ut på gatan?

Filosofi

Ulrika Stahre