Efter morden

Pia Bergström har läst ”Kortvingar” av Anja Snellman

BOKRECENSIONER
Anja Snellman.
Foto: RENATO TAN
Anja Snellman.

Pingsten 1960 blev tre ungdomar dödade i ett tält vid Bodoms träsk utanför Esbo i Finland. Gärningsmannen förblev okänd. I romanen Kortvingar har Anja Snellman utgått från denna verkliga och för hela landet traumatiska händelse men hennes fria omdiktning är mättad med lyckliga banaliteter; badtjut över vatten, flickor som retas på engelska, anteckningar i en ljusblå dagbok, smågodis, en ny klocka av märket Mon rève. Och försommarens ljuvaste grönska.

När systern och hennes två väninnor somnat i sina sovsäckar smyger sig den fjortonåriga Marleena upp och går ut i skogen där hennes förbjudna förälskelse, skolans gifte biologilärare väntar. Han ska visa henne en sällsynt nattaktiv insekt.

Marleena tillbringar ett par år på en psykiatrisk klinik, men trots upprepade förhör, även med hypnos, kan hon inte minnas vad hon såg när hon återvände till tältplatsen i gryningen. Här finns romanens blinda fläck, en gäckande tomhet även för läsaren, som vänder varje vackert skrivna sida med skräckblandad förväntan.

Men trots det spekulativa och spänningsladdade skulle jag inte vilja kalla Kortvingar för thriller. Romanen rör sig mellan då och nu; framför allt är det den överlevande Marleenas och familjen Kivimaas liv efteråt som Snellman fångar med obönhörlig drastisk skärpa Hon skriver inte bara om morden och dess förfärande detaljer (som deckarförfattare gör). Inte bara om de svarta löpsedlarna, belägringen av journalister från Hymy, Jallu, Se, Fib, Lektyr, om de sjuka, anonyma breven, blickarna i mataffären, den tv-bevakade begravningen med Kekkonen som lägger ner kransar, utan hon gör det möjligt att uppfatta tragedin, de livslånga skadeverkningarna hos offrens anhöriga. Marleenas liksom amputerade och bakåtvända liv, mamma Hilkas undvikande, bortvända åldrande, pappa Olavis spritbedövande.

Anja Snellman är en av Finlands mest lästa författare och har skrivit flera spektakulära, kunskapsrika och faktiskt humoristiska romaner om sexualiserat våld mot kvinnor, som Rädslans geografi och Safari Club. I Kortvingar visar hon sin skicklighet i det lilla, andlöst täta formatet.

Efter att romanen kommit ut, 44 år efter morden i Bodom, har en 61-årig man gripits som anses skyldig till de verkliga morden. Men den svåraste frågan kvarstår ändå, hur många romaner om flickmord eller löpsedlar om våldtäkter man än läser, hur mycket man än grubblar om sex och farlig kärlek: hur kan kåthet och kvinnohat någonsin vara samma sak?

Roman

Pia Bergström