Dunkla krafter

BOKRECENSIONER
Joyce Carol Oates fortsätter att utforska den mänskliga själen i "Djur".
Foto: CAMERA PRESS/EAMONN MCCABE
Joyce Carol Oates fortsätter att utforska den mänskliga själen i "Djur".

■ ■Efter Blondes 800 sidor såriga inlevelse skrev Joyce Carol Oates kortromanen Djur, om ett mindre dödligt äventyr i sexbranschen. En totempåle på Louvren under en semesterresa får medelålders Gillian att minnas de avgörande ungdomsåren på Catamount College i Massachusetts på 70-talet; hennes första genomgripande sexuella erfarenhet, de anlagda bränderna på studenthemmet, den uppjagade stämningen, självmordsförsöken. Hennes sista besök i det varma, rökiga köket i lärarbostaden på Brierly Lane.

■ ■Djur är en studie i svärmisk hysteri och grymhet. Inte någon stor roman men en ytterst sensibel psykologisk thriller utan moralism. Gillian, liksom flera av de andra litteraturstudenterna, dras in i den karismatiske poesiläraren Andre Harrows förförelsespel. Inspirerad bland annat av D H Lawrences idéer om instinkternas frälsningskraft ( "Vi är djur, vi känner ingen skuld") eggar han de unga kvinnorna på sina populära men krävande seminarier att skriva öppet om intima hemligheter, förnedrande minnen, sexuella fantasier. De djärvaste favoriseras och blir hembjudna en och en till det bohemiskt smutsiga huset där hans konstnärsfru skulpterar i trä: primitiva figurer med svullna bröst och blygdläppar, tomma extatiska blickar.

■ ■

Oates har skrivit 48 romaner om själens dunkla krafter, många av dem om övergrepp på unga kvinnor, senast översatt var

Våld - En historia om kärlek

(2005). Hennes styrka är gestaltningen av hur de omedvetna impulserna förstärks eller försvagas på social flocknivå och hur lätt övergrepp kan relativiseras. Även av offret själv, vilket faktiskt sker i den här historien och gör den häpnadsväckande hoppfull:

"Vi är djur, och det är vår tröst"

.

Roman

Pia Bergström