Att följa Stig

BOKRECENSIONER
Stig Larsson - går steget längre.
Foto: ULLA MONTAN
Stig Larsson - går steget längre.

■ ■Varför gillar jag att läsa Stig Larsson?

Det är en utmaning. Jag blir ofta upprörd - även när jag nu läser hans nya bok Artiklar 1975-2004. Han driver hela tiden tankarna ett snäpp till och det just när jag redan gett upp, slutat tänka och nöjt mig med min fördom. Stig Larsson är också fördomsfull, men pressar sina fördomar längre än andra. Tills de övergår i filosofi.

På senare år, speciellt i Avklädda på ett fält och Helhjärtad tanke, tycker jag att han varit halvhjärtad. Lat. Han släppte formen, ett av de viktigaste instrumenten för hans tänkande. När andra använde en hel bok, valde Larsson en åtta sidor lång essä. Utrymmesbegränsningen skärper hans tanke och språk, ibland till en sådan nivå att varje mening kräver flera omläsningar.

■ ■På något mystiskt sätt lyckas han dölja bilderna och de meningsfyllda aforismerna i texten. Vid andra, tredje läsningen ser man dem plötsligt, som trattkantarellerna bland löven.

Filmessäerna ur BLM visar en Stig Larsson på höjden av sin förmåga. I texten om filmen G: "Utanför det Per Albinska folkhemmet står hitlerismens folkvagn parkerad." Eller om porr: "Den skändar inte först och främst de kroppar den visar; den skändar det motstånd som utgör grunden för all sexualitet."

Han följer sin egen fördom: porr är dåligt. Men varför? Han prövar de gängse invändningarna och förkastar dem. Han bara ska ha ett annat svar, han liksom petar i såret, ger sig inte. Han är noggrann. Ambitiös.

■ ■Då kommer smällen, jag har själv varit lat. Jag blir irriterad - och samtidigt förförd. Precis som kluvenheten inför den råa ondskan i skräckfilmer som Larsson beskriver så elegant: "Vi både vill och inte vill att mördaren ska lyckas."

Artiklar

Pelle Andersson