Det är drömmarna som räknas

LOTTA LOTASS om Andrée och avståndet till horisonten

Mannen bredvid isbjörnen tros vara Andrée. Bilden är en av dem som hittades 1930.
Foto: Historiska museet
Mannen bredvid isbjörnen tros vara Andrée. Bilden är en av dem som hittades 1930.
BOKRECENSIONER
Andrée.
Foto: Wikipedia
Andrée.

Horisont, av grekiskans horizon, begränsande; en gränslinje mellan himlavalvet och jord- eller havsytan; även himlarand, himlabryn, synrand, jordbryn. Salomon August Andrée ser ut över synranden och söker den nordligaste punkten; den punkt där, om man så vill, horisonten kringgärdar människan som en kretslinje nedanför hennes fötter.

Expeditionens historia är välkänd: Ballongen Örnen. Släplinorna kvar på stranden. Vindens fångar. Isen. Torosserna. Vandringen. Vitön. Slutet. Skimrande, suddiga fotografier. Sönderfallande, fragmentariska dagböcker. Drömmens kvarvarande, slitna, sargade dokument.

I Karin Havemoses I ljuset av Andrée. Ingenjörskonst, gränser och vetenskapens praktik möter läsaren Andrée mitt i det sorgfälliga, systematiska arbete som alltid vidlåder uppfyllandet av en dröm. Logistiken. Beräkningarna. Ritningarna. Planerna. Listorna, inte minst: ”1 barograf, 1 fickaneroid, 1 aspirationspsykrometer, 4 lufttomma glasrör, 1 afläsningstub, 1 ropare, 1 spegel”. Arbetet är till synes utan slut. Snart sagt varje detalj av företaget kräver en konstruktion: Tätning av ballongsidenets skarvar. Impregnering av släplinor. Framställandet av förtryckta pappershylsor att fästas på brevduvorna.

Varje detalj kräver också sin egen konstruktör. Och brev och telegram, rikt citerade i boken, sänds fram och åter. Risker finns, konstateras och noteras som oundvikliga. Den stora säkerheten sätts åt sidan för den ringa möjligheten av att uppnå något aldrig tidigare åstadkommet. Man väntar otåligt på att få ge sig av. Övar blicken för egendomligheter; för säregna bergssidor och sällsamma strandlinjer. Männens enda fruktan är den ogynnsamma vinden.

Havemose lyfter fram inte bara den geografiska horisonten, utan än mer den tankehorisont som, i en gadamersk mening, förskjuts och rör sig med den rörliga människan. Andrée, Strindberg och Frænkel har vågat. Och för den som vågar finns inget nederlag.

Vid hemförandet av de tre männens i trettiotre år förlorade kvarlevor avlöser talarna varandra: ”Det är idéerna, påfunden, drömmen, som främst föra världen framåt, icke verkställigheten.” ”Det är icke alltid resultatet, som sätter betyget över en människas livsgärning. I detta fall betyda uppsåtet och den obrutna viljan att föra företaget till ett lyckligt slut vida mera.” ”Deras djärva vågstycken, mätt med små och trånga mått, misslyckades, men mätt med större och vidare mått, blev det ett banbrytande verk.” ”Edra liv offrade ni tre. Men den insatsen voro ni beredda att göra. Så hell eder, som med gärning visat, att det finns, som är mer värt än livet.” I Karl Asplunds specialskrivna dikt Hemkomsten lyder en av stroferna:

Att lyckas – vad är det mot modet, som gick

på hopplös marsch med leende blick

och ödet i lugna händer?

– De visste väl nog. – Vem vet hur det känns

att flytta på människovetandets gräns

några grader mot okända länder?

På hopplös marsch. Avståndet till horisonten: s = v13h, där h är dina ögons höjd i meter över marken och s den raka sträckan i kilometer från dina ögon till horisonten. Drömmen? Längre bort. Möjligen alltför långt bort. Möjligen ouppnåelig.

FAKTA

Lotta Lotass är författare.

Sakprosa

Karin Havemose

I LJUSET AV ANDRÉE.

Ingenjörskonst, gränser och vetenskapens praktik

Santérus förlag

Lotta Lotass