STRINDBERGSEKANDE FEELGOOD

BOKRECENSIONER
Mikael Fant.
Mikael Fant.

■ ■ Redan i titeln till Mikael Fants debutroman Grundläggande genetik ekar det lite Strindberg. Än en gång vädras det slitna tvivlet om vem som är ens fysiska far.

Romanens huvudperson, den outhärdligt självupptagne Jakob, tror sig vara produkten av en våldtäkt, vars förövare var en officer, senare dödad under ett FN-uppdrag i  Libanon. Men när Jakobs mor dör i förtid – alkoholist och tablettmissbrukare – och han tvingas uppsöka sin bitchiga mormor, en personifikation av det snobbiga Östermalm, får han veta sanningen: han har levt med en lögn. Han har fel ögonfärg. Brunt slår alltid ut blått och den utpekade officeren var blåögd. Jacob hamnar i en identitetskris och sätter igång att jaga sitt ursprung.

■ ■ Grundläggande genetik är en snyggt paketerad feelgoodroman, med ett persongalleri som skulle göra sig i en tv-såpa: den fryntlige morfadern som skilt sig och bosatt sig vid Blockhusudden med ny dam, mamman som bröt med familjen när hon skulle tvingas till abort och skaffade krog på Kungsholmen. Och moderns lättsinniga väninna som hon ilsket en gång skällde för ”kåtfittan”, och en grek som jobbar på krogen och blir Jakobs reservpappa, och så Jakobs kompis, lämpligt nog läkare som kan bekräfta hur genetiken ser ut. Allt passar så bra ihop och är berättat med duktigt inklippta flashbacks.

■ ■ Romanen är alltså väl organiserad, så varför blir jag uttråkad? Jag tror det ligger i språket. Väloljat, paradoxalt temperamentslöst. Det som från början sticker ut, estetnörden Jacobs ovana att namnge allt han ser efter upphovsmannen – möbler, utsmyckningar, precis allt – klingar också av. Och så kommer slutet, skrattretande snopet, och jag kan bara konstatera: för dramatikens skull hade det varit bättre om det varit morfadern eller greken som varit framme.

FAKTA

Prosa

Mikael Fant

GRUNDLÄGGANDE GENETIK

Piratförlaget

Gunder Andersson