Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Letar i det som rasar inom oss

Nina Burton.   Nina Burton.

    Timmar är skärvor av tid. Vi fogar samman dem till hela funktioner – dygn, veckor, månader – för att få kontroll över livets och tidens flöde. Med hjälp av vetenskaper och filosofier, konst och tro manifesteras detta, vi söker mening och innehåll i det som rasar med och i oss.

Nina Burton är poet, essäist och litteraturvetare med flera mycket uppmärksammade böcker bakom sig. Hennes essäböcker Resans syster, poesin (1994) och Den nya kvinnostaden (2005) nominerades bägge till Augustpriset. Andra böcker är Det som muser viskat (2002), Den hundrade poeten (1988) och antologin med arabisk poesi, Alkemins blå eld (1991), tillsammans med Saleh Oweini.

En säregen bok är Det splittrade alfabetet (1998), där hon, bland annat via kontakter med forskare på KTH i Stockholm, söker samband mellan vetenskapen och poesin. Hon är en som ivrigt letar i litteraturens, vetenskapernas, kulturers texter och i det egna livet efter tillvarons och skapandets ursprung.



    Även Nina Burtons diktsamlingar präglas av sökandet. De är sparsmakade böcker med noggrant utmejslade dikter, där motiven spänner från vardagslivets bostad och utsikter till det som ses genom mytologiers eller vetenskapers raster. I den nya, Ett svar i 24 skärvor, står det i första dikten: ”– Förklara!/mumlar jag/till det för stora svaret,/mer släkt med vattnet/och musiken än/med ordens/mening/Utsträckt på natten/hör jag hur regnet faller/över jorden/ännu i skuggan//mellan mig och solen/när ljuset i/ett dubbelfönster tänds/tvärs över gården/och blir ett bokuppslag,/lysande nattligt/av sina blanka sidor”.

Boken inleds med ett citat av filmaren Jean-Luc Godard, ett motto för hur boken (och kanske livet som helhet) kan läsas: ”Alla historier har en början, en mitt och ett slut, men inte nödvändigtvis i den ordningen”. Berättelsen handlar om sökandet efter svar och ordning i en omvärld som ter sig styrd av slump och kaos. Dikterna följer på varandra likt associationer – en talar mot slutet om en målad ängel, nästa har en gudsbild som inledning och den i sin tur slutar med fågelläten från olika håll i landskapet varpå nästa dikt talar om ett ljusspel i ”oslipade skärvor” i jagets tekopp. Likt molnen på himlen jagar dikterna varann, samtidigt enskilda och delar av ett helt; av samma art och berättelse, men med egna uppenbarelser.



    Det svar som diktsamlingen till slut ger påminner både om en mystikers gåta och om hur en sagoberättare slår ihop händerna och gäckande säger att ”nu är sagan slut!” I sista dikten står det. ”För molnen säger att den stora/bilden saknar form och riktning/och har en ram av vatten/där livet fortsätter/oavslutat/som meningen var, och nya vågor/ – om de kunnat tala –/skulle säga att de då aldrig/hört talas om någon mening”.

Arne Johnsson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Kultur

Visa fler
Om Aftonbladet