Med handen på bibeln

Göran Greider om de religiösa drivkrafterna i amerikansk politik

BOKRECENSIONER
Barack Obama.
Foto: AP
Barack Obama.

Barack Obama läser regelbundet Bibeln”, försäkras det på den särskilda hemsida där Obamakampanjen bekämpar illasinnade rykten. I en nästan litet sårad ton nämns det tunga faktum att han hade handen på sin egen familjebibel när han svors in som senator. Att USA är genomsyrat av religion vet alla men som vanligt när det gäller USA försvinner landets historia lätt i mytologi. Vi berövas förståelsen av landets politiska utveckling där religion, sammanvävd med ras, spelat en så fundamental roll. Varför låter amerikanska politiker som de gör? Varifrån kommer exempelvis denna fullkomliga besatthet av presidentkandidaternas moraliska standard?

Marknadsfantaster som på säkert avstånd älskar Amerika förstår ofta inte vad det är de älskar – en kapitalism besjälad av en religiös anda som de själva sedan länge övergett. Men även vänsterintellektuella brukar ha svårt att riktigt erkänna den helt avgörande religiösa drivkraften i sextiotalets svarta medborgarrättsrörelse.

I en nyutkommen bok, God and Race in American Politics, gör historikern och teologen Mark A. Noll ett försök att greppa denna härva av religion, ras och politik från grundlagsfädernas tid till våra dagars kristna höger. Bara att i siffror se hur den kalvinistiskt präglade religiositeten formligen exploderar under första halvan av artonhundratalet ger en aha-upplevelse: Församlingarna växer i antal dubbelt så snabbt som befolkningen ökar. 1790 fanns det färre än tusen metodistkyrkor i landet; 1860 uppgick de till tjugotusen. Baptistförsamlingarna ökade under samma tid från tusen till tolvtusen – och så vidare.

En genomsnittlig amerikan vid mitten av förrförra seklet hörde, skriver Noll, långt fler gudstjänster än vad han mottog brev och vid inbördeskrigets utbrott 1861 hade det religiösa formandet av amerikansk offentlighet fullbordats: Fixeringen vid ceremonier, besattheten av moraliska principer och, inte minst, den typiskt kalvinistiska sammanblandningen av religion och politik. På Bibeln stödde sig både anhängare och motståndare till slaveriet och hundra år senare säger John F Kennedy, när han i ett tv-tal presenterar nya antidiskrimineringslagar, att det rör sig om ”en moralisk fråga, lika gammal som Skriften”.

I Europa stod oftast partier och fackföreningar för massorganiseringen men i USA var det religionen. Bara under ett skede i amerikansk politisk historia har religion och ras på allvar trängts tillbaka för frågor om ekonomisk jämlikhet och det var under den Stora Depressionen; det var då den svarta väljarkåren bytte till att rösta på Demokraterna och inte det republikanska parti vars ledare Lincoln en gång gått i bräschen för att avskaffa slaveriet. I Södern var annars just Demokraterna ett utpräglat vitt och ofta självklart rasistiskt parti.

Det riktigt spännande i Nolls bok är att han lyfter fram den kulturella och intellektuella vitaliteten i de svarta kyrkor som växte fram efter inbördeskriget. När baptistpastorn Martin Luther King sensommaren 1963 levererade sitt berömda tal vid Lincolnmonumentet i Washington så talade han på toppen av en lång, profetisk tradition av svart religiositet, som under ett sekel sugit upp influenser både från Gandhis icke-våldslära och idéer om demokratisk socialism. ”När gnistan från den afroamerikanska tron slutligen brann klart i nationen” konstaterar Noll, ”förändrades Amerika”. Noll nämner det inte, men den där marschen 1963 var faktiskt en marsch för både ”Jobs and Freedom”, vilket vittnar om bredden i rörelsen: en teolog i spetsen för frihet och ekonomiska reformer.

Även om Nolls bok inte sträcker sig ända fram till Barack Obama står det klart att också han påverkats av denna svarta profetiska tradition, vars radikalitet ett tag såg ut att bli besvärande för honom. När det kom fram att den svarte Chicagopastorn Jeremia Wright, som både vigt honom och döpt hans barn, från predikstolen fördömt det rasistiska USA, skakade kampanjen till ordentligt. Obamas ledord ”change” är fattigt på konkret politik, men rikt på religiösa associationer: klingar det inte rentav av det puritanska artonhundratalets energiska krav på moralisk uppryckning?

Så var är vi nu, bara någon dag innan USA röstar fram näste president? Kanske skapar den rådande ekonomiska krisen, som kan bli verkligt djup i USA, ett lika formativt skede som i början av trettiotalet. Mycket talar för att en svart man har större chans att vinna en sådan post än någon gång i amerikansk historia. Den kristna högern har tappat terräng och moralfrågorna som Bush vann på 2004 trängs undan av ekonomiska överlevnadsfrågor. Och även om Obamas ekonomiska och sociala agenda inte frigjort sig från vare sig skattepopulism eller patriotism, så verkar i alla fall Gud ha blivit litet mer kritisk mot USA.

FAKTA

SAKPROSA

God and Race in American Politics - A short history

Mark A. Noll

Princeton University Press

Göran Greider