Monotont liv i en avkrok

BOKRECENSIONER

Någon borde ge Chuck Klosterman numret till en bra exorcist.

Ända sedan första reportageboken Fargo rock city (2001) har hans texter nämligen hemsökts av minnen från uppväxten i North Dakota. Det är en delstat som är känd för att ha flest antal kyrkor per capita i landet, samt inneha Guinness världsrekord i tillagandet och uppätandet av världens största hamburgare (den vägde 1,8 ton).

Klostermans skönlitterära debut Downtown Owl inleds med en deklaration: ”Detta är ett skönlitterärt, icke-självbiografiskt verk”. Ironin framgår när det visar sig att titelns småstad Owl minsann ligger i North Dakota, inklämt som ett åderbråck i Amerikas rövhål. För i den här romanen är det staden som är huvudrollen, med dess invånare i mer eller mindre tydliga biroller. Här finns unga, nyinflyttade lärarinnan Julia som flyr tristessen för flaskan, änkemannen Horace som cementerat sin ända på en barstol och fotbollsspelaren Mitch som hatar sin tränare och drömmer om att mörda honom.

Ur stadens perspektiv, som även blir läsarens, är de bara betydelselösa människor med betydelselösa liv som snuddar vid varandras utkanter. Men likt i Raymond Carvers berättelser blir de futtiga ödena ändå gripande och sympatiska när Klosterman trär kött och blod på sina figurer på samma sätt som han gjorde i reportageboken Killing yourself to live (2005).

Men det finns brister i hans teknik. Det dramaturgiska bygget är nästan lika platt som delstaten boken utspelar sig i. Handlingen består av ett krautrocksmonotont malande av vardagen i en avkrok, och klimax blåser förbi som en nysning.

Downtown Owl är en varm och mänsklig historia. Men tyvärr stannar dess ambitioner – precis som invånarna – vid stadsgränsen.

FAKTA

PROSA

Downtown Owl

Chuck Klosterman

Scribner

Soundtrack till läsning: Foreigners album 4 (1981), som med överemotionella ballader och tekniska heavy metalriff synkar med den tidsinkapslade staden Owl.

Kristofer Ahlström