Moskva i Moskva

Hanna Hallgren läser om en åtrådd kvinna i Stalins drömprojekt

BOKRECENSIONER
Andrej Platonov (1899–1951).
Andrej Platonov (1899–1951).

Lyckliga Moskva handlar om en handfull människor som lever i Moskva under Sovjettiden. Dess huvudperson är den kurviga och energiska unga kvinnan Moskva, en före detta fallskärmshopperska. Hon kan liknas vid en sovjetisk Marilyn Monroe, eller en kommunistisk Anita Ekberg. För också Moskva vandrar runt, lockande och aningslös, med svällande behag i den offentliga stadsbilden. Men egentligen berättar romanen mer om de män som svärmar omkring henne. Deras sinnesstämningar växlar mellan bryskhet och handfallenhet. Med överhettade hjärtan omvittnar de att begäret att äga en annan människa ännu frodas. Det existerar alltså även i Sovjetstaten en kapitalistisk och patriarkal logik, i vilken kvinnan cirkuleras som en handelsvara.

Lyckliga Moskva är en gåtfull och modernistiskt skimrande bok. Dess författare, den ryske Andrej Platonov (1899–1951), sägs med romanen ha velat delta i ett litterärt projekt under 1930-talet som stöddes av sovjetiska myndigheter. Projektet handlade om förskönandet och moderniseringen av Moskva, skriver (den utsökta) översättaren Kajsa Öberg Lindsten i en kommentar. Kanske inledde Platonov sitt skrivande övertygad om Sovjetstatens framtid och många möjligheter, och kanske svalnade hans tilltro i takt med Stalins utrensningar. Hur som helst fullbordade han aldrig sin roman, och först 1991 publicerades den i Ryssland.

Vad är lycka? Vad är kärlek? Vad kan människan tro på? Hur kan hon organisera samhället på bästa sätt? Det är frågor som Lyckliga Moskva väcker hos mig. Dess karaktärer försöker att leva upp till ett slags maximerad och kollektiv funktionalism, men misslyckas ständigt. De förbannar sina tillkortakommanden och irrationella begär och drömmer om att mer produktivt fulländade människor ska befolka jorden.

Naturligtvis går det att läsa Platonovs roman som en trögflytande kritik mot Stalintidens Sovjet. Eller mot ett samhällssystem vilket som helst som endast erkänner tillvarons mät- och vägbara dimensioner, samtidigt som det självt opererar våldsamt och affektivt. Inte sällan i namn av nödvändighet och för det gemensammas bästa. Jag läser också Lyckliga Moskva som ett attentat (om än könsblint) mot den äktenskapliga institutionen som organisationsmodell för ”kärleken”. En av Moskvas älskare, den trasgranna reservisten Komjagin, filosoferar kring sitt havererade äktenskap: ”Hon var min fru ... Hon luktade illa och födde mina barn, men barnen dog ... Hon och jag brukade vara smutsiga när vi låg med varandra. Hon blev som en bror för mig, och nu blir hon bara magrare och fulare; vår kärlek har redan förvandlats till något bättre – en gemensam nöd, med släktskap och sorg i famntagen.”

Och Moskva själv? Hon cirkulerar mellan männen som en överflödande och tillfällig gåva. Men de vill inte få utan äga. På frågan: ”Varför bankar ert hjärta så?... Jag kan höra det!”, kommer hon att svara: ”Det vill flyga, därför bultar det [---] Jag är ju fallskärmshopperska!”

FAKTA

PROSA

Lyckliga Moskva

Andrej Platonov

Övers. Kajsa Öberg Lindsten

Ersatz

Tidigare böcker av Platonov på svenska: Grundgropen (2007) och Don Quijote i revolutionen (1973)

Hanna Hallgren