Besatt av idolen

BOKRECENSIONER
Sara Shamloo.
Foto: Terese Andrén
Sara Shamloo.

Att vara förälskad i en idol är ingen lättsam upplevelse. Vuxenvärlden och hjälpsamma tjejtidningar brukar upplysa om att den typen av kärlek är ett slags övningsförälskelse. Att höra det gjorde mig bara irriterad när jag var dödligt kär i Jordan Knight i New Kids on the Block – objektet för min kärlek må ha befunnit sig i ett annat universum, men det gjorde inte känslorna mindre verkliga. Och förresten tyckte jag inte att det var så mycket mer orimligt att vara kär i en popstjärna än i den där killen i 9C. Den senare var så fullständigt utom räckhåll för mig att även han lika gärna kunde ha befunnit sig på jorden-runt-turné.

För huvudpersonen i Sara Shamloos Gloria är idolförälskelsen inte heller någon lek, den är snarast en besatthet. I korta scener får man följa hennes väntan utanför det hotell där popstjärnan hon avgudar ska bo; tröttheten, kravallstaketen, de skrikande tjejerna, pendlandet mellan hopp och uppgivenhet. Sedan det nästan overkliga: att bli tilltalad av honom, att få finnas i hans medvetande i några korta sekunder. Och sedan vardagen, det som kommer efter, då berättarjaget försvinner in i apati och självhat; ett slags post-extatiskt tillstånd, en Madame Bovary-insikt om att livet inte kommer att bli som i drömmarna och att alternativen som ges inte är tillräckliga.

Det är en suggestiv historia, med ett språk som pendlar mellan ålderdomligt och naivt. Samma kontrast finns i berättelsen: det till synes barnsliga, fjortis-beteendet, idoldyrkan – som slår över i något mörkare, en besatthet, en annan typ av dyrkan (som gränsar till det gudomliga, vilket baksidestexten är vänlig nog att upplysa om, vissa saker bör man kanske inte skriva ut i baksidestexter utan lita på att läsaren kommer att uppfatta ändå). Mest berörande är de meningar som är brutala och raka som pistolskott: ”Jag är en i mängden”. ”Världen är Du nu.”

Tyvärr tycker jag att själva formatet är något av ett problem. Shamloos berättelse är kort, 76 mycket luftiga sidor, och kallas ”debutroman”. Egentligen hade den kanske, med lite hårdare redigering, passat bättre som novell i en debutantantologi. Eller som utgångspunkt för någonting större. Jag hoppas att Shamloos nästa bok tar sig bortom de små textsnuttarna och gräver sig djupare ner i det mörka.

FAKTA

PROSA

Gloria

Sara Shamloo

Modernista

Typisk mening: ”Jag vill att Du ska komma till mig nu.”

Therese Bohman