Männen & myten

Jenny Aschenbrenner läser tre prisade samtidsromaner

1 av 3
Jukka Behm.
BOKRECENSIONER

När den stora striden om vart Romanen med stort R tagit vägen larmade som värst förra gången utlystes en nordisk tävling om den bästa samtidsromanen. Men när blir en roman så där träffsäker och skarp och samtidigt fängslande, suggestiv – när slår drömmen om den stora samtidsromanen in?

I Sverige visade sig det vara så svårt att avgöra att ingen vinnare utsågs, men när tre andra nordiska länder nu presenterar sina vinnare på svenska kan man läsa sig till några ledtrådar.

Finland finner mest samtid i en uppsluppen historia om en dag i en invandrad, indisk barnpsykiatrikers liv. I Jukka Behms Dr Mumbai maxar Satish Rao sin dag med samtidsmarkörer: han behandlar psykiskt skadade barn, brottas med sitt ursprung och krisar i sitt förhållande. Han är med i tv, blir mordhotad, besöker en potentiell älskarinna, och blir far. Det är underhållningslitteratur med populärpsykologiskt mervärde, ibland lutande över mot det övertydliga, men skrivet med så mycket hjärta och gott humör att det smittar.

Danske vinnaren Torben Munksgaard har betydligt mer svärta i sin Retrograd, en accelererande absurditet om en mans frivilliga fall från välordnat villaliv mot frihet och kaos. Henrik, en nära släkting till de villakrisande männen i svenska romaner som pseudonymen Hans Koppels Vi i villa och Pernilla Glasers Mitt rätta jag, får i samband med sin 50-årsdag alldeles nog. Av sin fru och sin son som han nog aldrig egentligen älskat, av sitt tillrättalagda villaliv och sitt poänglösa arbete på universitetets bibliotek. Han vägrar fortsätta i medelålderns allt saktmodigare lunk och bestämmer sig för att livet nu vänder och går bakåt. Allt ansvar och all polityr ramlar av honom tills han åter blir en slackande student på evig skolkningstur bland Köpenhamns barer och kaféer.

Flykten från kärnfamiljen i sin mest grabbiga form, alltså, komplett med kåta tonårsflickor och spritindränkt förbrödning. Men också flykten från den konsumistiska konformitet som tvingar alla att köpa samma statusmarkörer för att manifestera sig. Det här är en samhällsatir med udden riktad också mot Henrikfiguren själv i all hans patetiska självömkan. Men tyvärr tappar Retrograd bort sig i en tjatig upprepning av 50-åringens alla infall på sitt korståg mot medelåldern, beskrivna på färglös normalprosa.

Torben Munksgaards roman är en mörk betraktelse över ett samhälle där alienationen nått in i det mänskliga livets alla delar. Jukka Behm låter sin doktor nå ljuset i form av den ansvarstagande rollen som familjefar. Ändå finns samma grundtema i båda böckerna: mannen som är vilse i en samtid där han inte längre har någon självklar roll och därför har sjunkit djupt ner i sin tv-fåtölj, lealös av apati. Eller börjat jaga ungkött och snabba kickar som manisk tonåring med gubbfläsk.

Från Norge dundrar Samtidsromanen med en helt annan ljudvolym. Därifrån kommer myllrande, mustig och motbjudande grotesk med den nordiska mytologin som utgångspunkt. Cornelius Jakhellns Gudarnas fall utspelar sig i en parallell samtid där asagudarna efter tusen år av förnedrande förvisning till ett Valhall i underjorden bestämmer sig för att återvända till jordytan. Men innan planen sätts i verket muttrar sig en bitter Oden genom flera år av självpåtagen förvisning. Läsaren får följa hans taffliga försök som ståuppkomiker på asarnas eget Norra Brunn, otroheten med Freja och diverse bekymmer med korkade vikingar och vildsinta jättar.

Jakhelln har späckat sin skruvade samtidsdystopi med fyndiga infall och absurda vändningar. Ibland spårar han ur i ett groteskeri som kan tjäna som samhällssatir, eller bara som extra fläsk på det redan fläskiga riffet i en romankonst lik den ”fucking-shit-metal” som Oden lyssnar på. Mellan höjd och bottenslam pendlar Gudarnas fall, långdragen som ett mellanstadiebarns roliga historia emellanåt, träffsäker och skarp däremellan.

Även denna brett anlagda och gränslöst fantasifulla roman genomsyras av samma tema som de andra: hur ska män hitta hem i den här konstiga, nya världen egentligen? Tor med sin hammare, Oden med sin trefunktionskuk – asarna famlar lika vilset som människohannarna efter en fungerande mansroll i det postindustriella samhället.

Mantrat att mansrollen är den stora fråga som samtiden har att besvara känns igen från litteratur, filmer, tidningsartiklar. Men en blick på alla harmoniska småbarnspappor och livspusslande karriärmän i min närhet säger något annat. De verkar kunna axla sina roller som både starka och mjuka, med lika delar ömhet och beslutsamhet i nävarna, utan större själsliga kriser.

Manlighetens kris är kanske bara en myt, en mycket samtida överenskommelse om att placera vår tids problem på en plats där det känns avgränsat och hanterbart. Trots att det handlar om ett främlingskap vi alla känner i ett samhälle där människans värde reducerats till summan av det hon kan konsumera.

Om detta vittnar även dessa samtidsromaner. Kanske allra mest genom att visa hur mixen för en samtidsroman ska se ut: ganska lättsamt, lite fräckt, lite macho, högt tempo och en liten nypa allvar.

FAKTA

PROSA x 3

Dr Mumbai

Jukka Behm

Översättning:

Camilla Frostell

Forum

Typisk mening: ”Jonna hade trillat dit på en låtsasindier, den halva huvudet kortare doktor Rao, en knappt en och sjuttio lång figur som hade slapp tidsuppfattning och bugade åt alla håll och strödde löften omkring sig som han inte hade för avsikt att någonsin infria.”

Retrograd

Torben Munksgaard

Översättning:

Per Holmer

Forum

Typisk mening: ”Jag ids inte ljuga, och ids heller inte säga sanningen, så jag bestämmer mig för att hålla käft och bara sitta och frossa i minnena av Lauras lilla nästipp och små mjuka bröst, alltsammans guppande och värmande en iskall dag som i dag.”

Gudarnas fall

Cornelius Jakhelln

Översättning:

Gösta Svenn

Forum

Typisk mening: ”Skallagrimis är helt nedsölad i ansiktet med gult jätteblod, under sörjan är bärsärkens tillfredsställelse lika tydlig som hos en mobiloperatör med egen mast.”

FAKTA

Den nordiska tävlingen om Bästa samtidsroman utlystes 2005 av förlaget Forum. Prissumman sattes till en halv miljon kronor.

Någon svensk vinnare utsågs aldrig. Island deltog inte i tävlingen.

Jenny Aschenbrenner