Mästaren fulländat tolkad

BOKRECENSIONER

I augusti 1939 stiger Witold Gombròwicz iland i Buenos Aires. Under överfarten har han fyllt 35 och i det litterära bagaget har han det bisarra och skandalösa mästerverket Ferdudyrke, som gjort honom till en av absurdismens främsta namn. Det ska dröja ännu ett kvartssekel innan han kanoniseras som det tjugonde århundradets största ironiker och utforskare av exilen som öde och livshållning.

Bara några dagar senare nås Gombròwicz av nyheten om Hitlertysklands överfall på Polen. Medan medpassagerarna och majoriteten i stadens polska koloni grips av patriotisk yra och går ombord på oceanångaren igen för att återvända, väljer Gombròwicz att stanna, som vittne till hur polackerna ”på entusiasmen, förtjusningen, dyrkan … for raka vägen … in i katastrofen”.

Så medan polskt kavalleri lika heroiskt som hopplöst går till anfall mot inkräktarnas stridsvagnsarmada, börjar Gombròwicz skriva Trans-Atlantic, med sig själv som berättarjag. Denna språkligt vildsinta roman har nu äntligen översatts till svenska av Anders Bodegård.

I Trans-Atlantic grupperar Gombròwicz ett dårhusmoget persongalleri kring berättarjaget. Här finns minister Kosiubidzki, ”tunn tjock, något fetlagd”, en ständigt grälande trio ränksmidare: en brokig skara hårt karikerade exilpolacker, ”alltjämt fjättrade vid sitt nationella förflutna”, som Gombròwicz skriver i ett av de tre förord som bifogats utgåvan.

Innan Gombròwicz låter sitt överdådigt tecknade anhang bokstavligen spricka av skratt, har romanens grundtema, fadermordet, tagit fysisk gestalt under en fest på den polska beskickningen som ballar ur och utmynnar i en duell med berättarjaget som sekundant.

I den mån man alls kan kalla detta pärlband av slapstick-scener och absurda dialoger för handling, är både den och de metafysiska frågeställningarna helt underordnade det självantändande språkfyrverkeriets behov av syre och tempoväxlingar. Den enorma svårighetsgraden gör det begripligt att vi fått vänta i nästan sextio år på en svensk översättning.

Så det ska utan omsvep sägas att det varit värt denna väntan, för Anders Bodegårds översättning är hisnande, gnistrande virtuos, med en uppfinningsrikedom och valörkänsla som tar andan ur en.

Att till svenska så fulländat överföra den febrila, ålderdomligt pastischerande syntaxen och de otaliga, stirrigt centralstimulerade ordlekarna, är helt enkelt en makalös bedrift av högsta konstnärliga egenvärde.

FAKTA

Prosa

»?Trans-Atlantic

Witold Gombròwicz

Övers: Anders

Bodegård

Modernista

Ragnar Strömberg