Innanför skinnet

BOKRECENSIONER

Redan på första sidan etableras den – terapisituationen: ”’Försök att ta fasta på något mer konkret’ säger Doktor Graninger och rör vid en spak som låser fast hjulen på rull­stolen.”

En betydande del av Gabriella Ahlströms debutroman De oförglömliga tillbringas på analyssoffan. Resten utgörs av de frammanade minnen av sår och oförrätter, trauman och strukturer som fört hennes jagperson Fredrika till den där soffan. Det är ett upplägg som gör mig avvaktande misstänksam – är det inte ­lite för enkelt, terapisituationen ett billigt trick för att skapa intimitet och krypa innanför skinnet och visa de dolda såren? Men bit för bit, minne för minne, övertygas jag om att här finns en roman bortom de freudianska klyschorna.

Det handlar om Fredrika som lever sitt liv och berättar sin historia från de undanskuffades position i tillvarons hörn, där man ser så mycket bättre än från mitten. Hennes mamma är skådespelerska med genianspråk och divalater, pappan självgod och känslokall forskare med klasskomplex. Den älskade brodern ­Simon är en bad boy av vår egen tid – en kokainsniffande och karismatisk filmstjärna. Fredrikas strategi är redan från spädbarnstid att vara så känslig för alla andras behov att de inte klarar sig utan henne.

När romanen börjar har den gamla, dåliga ordningen redan slagits i spillror. Simon är död, Fredrika har brutit samman och i kärnan av det Fredrika inte vill tänka på finns sveket från den man hon förälskar sig i när hon för första gången försöker skapa sig ett eget liv. Hon har tagits in på en psykiatrisk klinik och där möter hon sin lyssnare, Doktor Graninger. Fredrika rotar sig bakåt, neråt, inåt. Och ibland fastnar berättelsen i psykologiska standardförklaringar som så ofta förekommer i romaner om kärlek, familj och stympat växande.

Men Fredrika är en romanfigur som undflyr direktöversättning mellan psykologisk modell och människa. Hon bevarar en avighet, en bortvändhet även från läsaren som gör henne spännande. Jag tycker om den återhållna andhämtning boken är skriven med, Gabriella Ahlströms lugna tillförsikt som låter det otäcka sippra fram mellan Fredrikas lakoniska konstateranden. Sammantaget skänker det De oförglömliga ett mått av osäkrad verklighet, känslan av att det kanske finns ett glapp mellan det som berättats och det som har hänt och i det glappet öppnar sig en större berättelse.

FAKTA

Prosa

»?De oförglömliga

Gabriella Ahlström

Norstedts

Jenny Aschenbrenner