Nytt ljus på tysk skuld

BOKRECENSIONER
Håkan Anderson.
Håkan Anderson.

Sextiofyra år efter krigsslutet borde inte den tyska skuldfrågan vara aktuell längre, men den gnager vidare även hos nya generationer tyskar. Och inte bara hos tyskar. Håkan Andersons roman Den vita väggen är en lika intrikat som intelligent gestaltning av detta svårhanterliga dilemma. Frågor om kollektivt och/eller individuellt ansvar besvaras ständigt olika.

Håkan Anderson ägnar sig inte åt att besvara, utan åt att gestalta. Liksom i sina två tidigare och på många sätt närbesläktade romaner använder han sig av en sinnrik teknik. En person försvinner, en annan finner intressanta dokument, börjar leta, hittar andra personer eller dokument och så går det på.

Huvuddelen av Den vita väggen försiggår på en grekisk ö, där en gotländsk lärare funnit en sedan decennier försvunnen tysk filosof och nu sitter och tecknar ner hans berättelse om sitt liv. Berättelsen innehåller i sin tur långa avsnitt ur en ms-sjuk ung tysk kvinnas dagbok från 30-talet. Det är som ett helt komplex av kinesiska askar, men allt pekar fram mot att något avgörande hände under kriget på den där grekiska ön.

Romanen är hårt konstruerad, men det är något som läsaren utan vidare accepterar, eftersom författaren är så skicklig. Och slutet är lika konsekvent som överraskande.

Håkan Anderson var nära sextio, när han romandebuterade med Breven 2004. Nu håller han på gamla dar på att bygga upp ett högst intressant författarskap. Strongt!

FAKTA

PROSA

»Den vita väggen

Håkan Anderson

Albert Bonniers förlag
.

Lennart Bromander