Tuggar flis – på västerbottniska

BOKRECENSIONER
Pär Hansson (född 1970).
Pär Hansson (född 1970).

I Pär Hanssons poetiska biosfär har återblickandet ofta använts som kartläggningsprincip. Inte minst har det brusat av barndomsbilder från västerbottniska Vännäs. I sin fjärde diktbok, Motorsågsminne, använder Hansson västerbottensbondskan som ett viktigt språkligt redskap, men knappast för att blicka bakåt. I stället placeras denna dialekt i vuxenlivets, vardagens och den politiska samtidens mylla. Resultatet blir inte sällan hårt skruvade och språkspelslivliga texter med stark här-och-nu-känsla:

I syndjuupe//

Langs ve hellwittesperrongen//

Barne mitt å ja fördriv tin Sov nalta Vaka/

flimra å försök ta plats i hänne samhälle [---]/

Nu stirra vi oppå bildren som jer gigantisk/

å vill ha mer/

Päninga våra Hjärnen våra Ät drömma våra//

Samma bild oppklistra/

Langs n hel plattform Medborgar Idiot

Just livligheten, de många olika tonträffarna, i Motorsågsminne fascinerar mig. Här finns en personlig och politisk (dagboks)intimitet som erinrar om Göran Sonnevi och Fredrik Nyberg. Men den intima känslan avbryts hela tiden av på en och samma gång karnevaliska och vemodiga ordlekar som snarare leder tankarna till Eva Kristina Olsson och Ann Jäd

erlund. I en fantastisk passage skriver till exempel Hansson: ”[---] du bär en sten i din knutna näve stenen/ brummar och visslar som en ängel// håll fram det du har och det du fått ärva låt ullen/ ärva dig ärv sedan ullen tillbaka till/ lamm [---]”.

Trots sitt tunna omfång uppvisar Motorsågsminne en ovanlig bredd; en skicklig simulering av organiskhet, dialektala överfall, ögonblickliga staccaton och sekvenser på den råaste kanslisvenska. Den nostalgi och sentimentalitet som förut ibland vidhäftade Hanssons poesi, särskilt i dess undersökningar av barndomen, har nu fått ge vika för ett nådlöst och hårt arbetande motorsågsminne. Det tuggar flis av dåtid, samtid, framtid och petar i rötan. Genom sitt dialektala tilltal förmår Hansson både fästa sökljuset på människans kolossala litenhet i det stora samhällsmaskineriet,

och understryka systemets hjärtlösa vansinne. För vad händer med en glosögd och dödlig ”Medborgar Idiot” om, som Hansson skriver i en dikt, ”ja ittje aksepter”?

FAKTA

POESI

» Motorsågsminne

Pär Hansson

Norstedts

Hanna Hallgren