Når inte upp till bordskanten

Andres Lokko är djupt besviken på Philip Roths förödmjukande roman

1 av 2
BOKRECENSIONER

Det första som slår mig när jag läst ut den blott 140 sidor korta The Humbling är hur lik Ingmar Bergmans sista tv-drama Saraband den 76-årige amerikanske nationalskatten Philip Roths trettionde roman är. Inte tematiskt. Men i sin ton, i sin illa kamouflerade desperata stämning.

The Humbling är lika uppgivet avskedstagande som sin titel; författarens sista förödmjukande ansats att slå in sina viktigaste teser i ett nytt omslagspapper.

Ansträngt tuppar den lille romanen upp sig men når knappt upp till bordskanten. Så den lille romanen skriker allt högre, tar till de där provokationerna som ju alltid har fungerat och oftare än inte genererat ännu ett litterärt pris (utom det Roth egentligen helst vill ha).

En skådespelande alfahannes livskris kryddas med en både omotiverad och omodern omvändning av en 25 år yngre lesbisk kvinnas sexuella läggning. Hon söker tröst (och analsex) hos den åldrande skådespelaren efter att hennes partner lämnat henne för att byta kön.

Den suicidale aktören Simon Axler livslust/libido återvänder för att lika snabbt och våldsamt ryckas bort. Och allt som återstår för Axler är att ensam spela upp slutscenen från Tjechovs Måsen.

Axler ter sig först som en svagare tecknad kusin till Coleman Silk i Roths Skamfläcken och just där, i den undermåligt snitslade bana om teaterskådespelaren som till varje pris måste hitta en roll i livet (och döden) när ingen roll återstår på scenen, finns en unik historia som Roth med sylvass insikt hade kunnat berätta.

Men i stället klär han Axlers öde som vore det en av de misshandlade granarna i Chevy Chases förortsträdgård i Ett päron till farsa firar jul. Roth går upp på vinden och bär ner dussintals lådor med glaskulor och blinkande ljus från sin virila ungdom och strör dem över granen för att vi än en gång ska bländas av den.

Få författare har under mitt vuxna liv erbjudit mig så starka läsupplevelser som Roth, kanske i synnerhet i hans senare produktion; från Motliv (1985) ända fram till Vålnaden försvinner (2007).

Men The Humbling förblir endast en flyttkartong fylld med kejsarens föråldrade kläder.

FAKTA

PROSA

» The Humbling

Philip Roth

Jonathan Cape

Andres Lokko