Livspussel i Darfur

Dan Jönsson: Johanne Hildebrandt skriver i en kolonial tradition

1 av 2 | Foto: Foto: monika franzon
Johanne Hildebrandt (född 1964) är journalist, kolumnist och författare.
BOKRECENSIONER

Jag undrar ofta vad det är som får journalister att göra ut sina reportage som romaner i stället för att hålla sig till fakta. Är verkligheten inte tillräckligt dramatisk? Eller behövs fiktionen tvärtom som en krockkudde mot världen? Romanens runda form som ett begriplighetens filter mot våld och kaos?

Lite av varje, anar jag efter att ha läst Johanne Hildebrandts nya roman, som utspelar sig mitt i Darfurkonflikten. Krigskorrespondenten Sara åker till Tchad för att rapportera från flyktinglägren inför en tv-sänd stödgala till förmån för en internationell hjälporganisation. Med sig har hon den unga kändisbloggaren Lena, anlitad som värdinna på tv-galan.

Under tiden får ett par svenska SSG-soldater, utposterade i Tchad under franskt befäl, informationer om att janjawidmilisen anfallit en by i Darfur. Helt i strid med sina instruktioner tar de sig dit, bara för att konstatera att de kommit för sent. Nästan hela byns befolkning är utplånad.

Ett av offren är femtonåriga Ghalia, som våldtagits men överlevt och tillsammans med några släktingar flyr mot gränsen.

Förbannade fred är ingen storartad roman, men en effektiv larmklocka. Hildebrandt korsklipper Saras karriärtrassel mot Ghalias kamp för överlevnaden, krigets skitiga verklighet mot den svenska mediedammens småaktiga intriger. Enkelt, kan man tycka, men Hildebrandt moraliserar inte. Människors beteenden har, liksom väpnade konflikter, snåriga men oftast begripliga orsaker.

Förstår jag saken rätt är det just det som gör romanformatet så frestande för en frustrerad reporter. Journalistiken, lär man sig av Hildebrandts berättelse, styrs av en logik som premierar sensation och förenkling. Romanen eftersträvar motsatsen: komplikation och inlevelse.

Och visst är Hildebrandt en skicklig pedagog. Medan Sara sakta ser den skrupelfria Lena smula sönder hennes karriär hinner mycket grums bringas i dagen. Korrupta hjälparbetares bisarra lyxliv i misären, tortyr och terrorbombningar utförda av franska ”fredsbevarare”. Konfliktens långa förhistoria serveras under tiden i lagom dialogportioner, utan att det därför blir alltför knöligt.

Nej, det är något annat som skaver. Jag betvivlar inte för ett ögonblick Johanne Hildebrandts engagemang och uppriktiga ilska över omvärldens passivitet. Men jag har också svårt att läsa denna bok utan att se den som en länk i en kolonial romantradition, där Afrikas ”mörker” alltid utgjort en kuliss för européers individuella livsproblem. Ingenting har hänt; kanhända inte så förvånande om inget händer.

FAKTA

PROSA

» Förbannade fred

Johanne Hildebrandt

Natur & Kultur

Dan Jönsson
litteraturkritiker på Dagens Nyheter