Konstnärens dubbelliv

Danske Claus Beck-Nielsen låtsades vara hemlös. Till slut blev hans performance verklighet.

BOKRECENSIONER

I december 2000 anländer en 35-årig man till Köpenhamn med ett tåg från Tyskland. Det enda han äger är de kläder han har på sig, en minnesförlust har gjort att han glömt personnummer och ursprung. Claus Nielsen, som han heter, bollas från den ena myndigheten till den andra. Utan personnummer kan han varken få bostad, jobb eller socialbidrag, utan numret existerar han inte enligt systemet. Han driver runt på stadens hemlöshäng, från psyket till somaliska föreningen. Snart dyker tidningsartiklarna upp om den mystiske avmagrade mannen som bara minns sitt namn. Vem är Claus Nielsen?

Så kommer avslöjandet: den hemlöse mannen är konstnären, författaren, skådespelaren Claus Beck-Nielsen. I 24-timmarspass har han under några månader levt som Claus Nielsen, utanför sitt borgerliga liv med fru, barn och lägenhet. Ett konstprojekt. Samhället svarar avståndstagande enligt en mall vi blivit vana vid: vad var meningen med det hela? Är detta konst?

Men Beck-Nielsen hamnar i personlig kris. Den fiktive karaktären Claus Nielsen intervenerar i Claus Beck-Nielsens liv så att frun kastar ut honom (dem).

Han blir hemlös på riktigt.

Eller?

Rollerna ombytta. Frågan blir nu: Vem är Claus Beck-Nielsen? Viss konst griper in i den öppna verkligheten och sätter den i rörelse likt en kvantmekanisk princip. Försök att ringa in den i en orörlig position och du ändrar dess karaktär, blir del av dess fiktion.

I Claus Beck-Nielsen (1963-2001) En biografi (utkom i Danmark 2003) en av 2000-talets mest omtalade böcker i Norden, får vi pussla ihop Claus Nielsen med hjälp av intervjuer, pressklipp och uttalanden från myndighetspersoner, och vi läser Claus Beck-Nielsens nedbrytningsprocess genom att ta del av en hårddisk fylld med dagboksanteckningar och mejl. Det är ett detektiviskt material, ett stycke performancelitteratur som svindlar och bränns.

Beck-Nielsen finner en lömsk njutning i att vara vandrande potential i trasiga skor. Ett modus vivendi som stämmer väl överens med en konstant känsla av utanförskap. Det som började som ett konstprojekt om en rättslös kringdrivande kropp, övergår sålunda i en faktiskt väldigt personlig berättelse om kärlek, sorg och identitetsförlust. It pays to belong, det gäller såväl relationer som samhällssystem.

Det moderna jaget är en process, eller en tillfällig form som om och om igen slås i bitar. Men människor och konstprojekt lämnar spår efter sig. Till minne av Claus Beck-Nielsen, som förklarades död 2001, restes så konstfabriken Das Beckwerk i Köpenhamns utkant, vars främsta mål är att ”bring mankind beyond all national & personal identities”.

2004 fortsatte självinstallationen, nu i form av duon Nielsen & Rasmussen ( Thomas Altheimer och Claus Beck-Nielsen), med ett riskfyllt försök att smuggla in ”demokratin” i en låda i Irak. Erfarenheterna samlades i boken Självmordsaktionen som nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2006. Claus Beck-Nielsen har nu återuppstått i sin virtuella identitet.

Das Beckwerk ligger också bakom boken Suverænen (2008), där lådans destination är självaste USA, och missionen: att återinföra demokratin.

Litterärt spektakel, javisst.

Tramsigt, onödigt: inte alls.

FAKTA

PROSA

» Claus Beck-Nielsen (1963-2001) En biografi

Översättning Jonas Rasmussen

Kabusa böcker

Om livet som dubbel personlighet: ”Han föreställer sig att han är Claus Nielsen. Han är i Claus Nielsen och Claus Nielsen är i honom, och Claus Nielsen börjar utvidga sig”.

Viktoria Jäderling