Tiden före frigörelsen

Athena Farrokhzad läser en fabelartad roman om femtiotalets Kongo

BOKRECENSIONER
Lennart Hagerfors.
Foto: Foto: Sofia Runarsdotter
Lennart Hagerfors.

Lennart Hagerfors växte upp som missionärsbarn i Kongo med en historia om en besynnerlig man på en ö, som han efter många års fascination nu beslutat sig för att utforska. Mannen på ön är Hagerfors tjugoförsta bok och skildrar några människor i femtiotalets Kongo – bland andra en fiskare, en franskalärare och en sergeant – vars livsöden skickligt vävs samman.

Mannen i boktiteln har ett slags ”Skotten i Sarajevo”-funktion för kongoleserna. När han en dag uppenbarar sig på en ö omgiven av starka forsar – en plats dit ingen människa kan ta sig – blir det början på slutet för fransmännens styre. Befolkningen börjar vallfärda för att se honom, de betraktar honom som en frihetssymbol och kräver av kolonialmakten att han ska räddas.

Det var länge sedan jag läste en så fabellik berättelse. Romanen som franskaläraren diskuterar med sina elever, offret som byhövdingen kräver av fiskaren; allt förvandlas till en allegori över Kongo. Och den viktigaste metaforen är givetvis mannen på ön själv – han som är stark och ensam, som trots hällregnet lyckas tända en eld och inte vill bli räddad. Mot slutet går sakled och bildled skilda vägar: mannen avrättas brutalt av sergeanten, men Kongo blir aldrig mer detsamma.

Även om jag förstår att det tjänar ett syfte i berättelsen – att visa på fransmännen rasistiska inställning till kongoleserna – har jag svårt att svälja de ibland långrandiga beskrivningarna av befolkningens karakteristik. Jag studsar inför formuleringar som ”Nlongis ansikte såg ut som det var skuret i svart trä” eller ”den svarta sammetshuden på armarna”. Jag tänker att rätten att formulera sig på ett så objektifierande vis, även om det sker för aldrig så goda syften, är ett privilegium man som vit författare bör vara försiktig med att utnyttja.

Mellan kapitlen finns korta livsvisdomar som jag tror ska läsas som kongolesiska aforismer, till exempel: ”Termiterna stannar upp ett kort ögonblick innan de rusar mot boet och glömmer sig själva.” Trots banaliteten i dessa utsagor, och trots den ibland tröttsamma adjektivrikedomen, tycker jag mycket om stillheten i Hagerfors prosa. Mannen på ön är en enkel roman i ordets bästa bemärkelse. Utan några större anspråk levererar den en viktig berättelse om hur ett folk efter sekler av förtryck slutligen revolterar. Att jag aldrig får läsa om själva frigörelsen, utan bara den löftesrika tiden strax före, gör den egentligen bara mer intressant.

FAKTA

PROSA

Mannen på ön

Lennart Hagerfors

Weyler förlag

Athena Farrokhzad