”Herr Banans” haikus håller än

Basho var mästare i en konstform som påminner om spelet Rappakalja

BOKRECENSIONER
Teckning av Basho, sin tids kringresande DJ, ur ”Det väderbitna benranglet”.
Teckning av Basho, sin tids kringresande DJ, ur ”Det väderbitna benranglet”.

sitter jag då på Eurostop vid E 20 utanför Örebro, med Rolf Aggestams utökade och nyutgivna översättning av den japanska 1600-talspoeten Matsuo Bashos haikus.

Det väderbitna benranglet, som urvalet heter, är ett utmärkt ressällskap, inte minst som Basho i så hög grad inspirerades av sina idoler de forntida kringströvande buddistmunkarna. Dessa besökte berömda platser och helgedomar och beskrev dem i dagböcker med infogade diktsnuttar.

Basho gör sammaledes, ger sig ut på vandring och låter sina haikus driva omkring som barkbåtar i en porlande prosabäck minst lika njutbar som de små sjuttonstavingarna. Skildringens puls känns fullkomligt samtida, men förlänar också den plastiga lobbyn på Eurostop en air av urgammalt vagabondage.

Så här kan det låta: ”Solen hade gått ner när vi nådde toppen av det stora berget Oyama. Tur nog hittade vi en gränsvaktarstuga där vi kunde få övernatta. Regnet vräkte ned i tre dygn och höll oss inspärrade i det gudsförgätna skjulet.” Sedan följer själva haikun, som en liten vimpel eller accent:

Vem kan sova här!

Hästpisset stänker ända hit

och lopporna bits

Inbakad på detta sätt ter sig haikun mildare och mindre andaktsfullt högspänningsladdad än hos senare utövare av versmåttet, som exempelvis Tomas Tranströmer. ”Nuru, hatten min / ska du också få se / körsbären i blom”, skriver Basho, och snarare tänker man på den lustfyllda tonen hos Eva-Stina Byggmästar som faktiskt också verkar ha tagit intryck av den japanska landstrykargenren i senaste boken Vagga liten vagabond (Wahlström & Widstrand, 2010).

Ursprungligen var haikun heller ingen avslutad dikt i den bemärkelse vi är vana vid, utan snarare en inbjudan till nya strofer, i en sällskapslek påminnande om spelet Rappakalja.

Här avlevererades det dunkelt sagda och tänkta liksom med en klackspark och Basho vars namn betyder ”Herr Banan” (!) var en ofta anlitad domare och spelledare i det japanska sällskapslivet, som en sorts kringresande DJ.

I Det väderbitna benranglet skriver Basho förvisso om regn och ruckel och svåra umbäranden, men i munkarnas anda ville han nog gärna framstå som fattigare och eländigare än han i själva verket var. Fans och rika välgörare väntade längs hans ensliga stigar genom okända trakter.

Augustimörkret tätnar utanför fönstren på Eurostop, men parkeringen vid köpcentret intill badar i ljus. Och överallt braskande nyskrivna haikus, om än ofrivilliga:

OVANLIGT KNAPRRIIGA

CHIPS! SVENSKA SOLCHIPS. ICA

MAXI STORMARKNAD

Eller:

ÖPPET DAGLIGEN

8 TILL 24

VÄLKOMMEN ÅTER!

FAKTA

Poesi

» Det väderbitna benranglet

Matsuo Basho

Övers. Rolf Aggestam

Bokförlaget Tranan

Petter Lindgren