Himlajorden

Magnus Ringgren om ett lyckat
möte mellan poesi och biologi

BOKRECENSIONER
MÅNGSYSSLARE ”En m3 jord” är Sören Bondesons (född 1956) tredje diktsamling. Han har även skrivit två deckare, en kokbok och senast romanen ”Till natten lokalt snöfall” (2007).
MÅNGSYSSLARE ”En m3 jord” är Sören Bondesons (född 1956) tredje diktsamling. Han har även skrivit två deckare, en kokbok och senast romanen ”Till natten lokalt snöfall” (2007).Foto: EVA BERGSTRÖM

r Sören Bondesson ett par gånger kallat till äventyr i spänningsromanens form har jag tackat nej. Däremot har han alltid intresserat mig som poet. Det är med förväntan jag möter den nya boken En m³ jord som visar sig vara en saklig inventering av vad som kan finnas i en kubikmeter jord vilken som helst.

Det liknar naturvetenskap i gränslandet mellan biologi och geologi. Konst har länge låtsats vara vetenskap mest för att, tror jag, få lite legitimitet i en krass siffervärld. Som vetenskap har det för det mesta blivit uselt. Som konst har utfallet blivit slumpmässigt och sällan avhängigt just den vetenskapliga ambitionen.

Sören Bondeson ger intrycket att kunna sina saker vilket gör honom avvikande i detta konstnärliga sammanhang. Han fullföljer Willy Granqvists projekt att tränga in i materiens finaste förgreningar, men han är krassare och mindre ordskön än sin föregångare.

Hans form är dock sakral, och häri finns en väldig och produktiv spänning. Han stjälper ut sitt jordlass framför altaret. Boken består av sju gånger sju dikter där avdelningarna döpts efter jordarter från förna till mineraljord. Inom avdelningarna har dikterna namn efter tidegärden, de dagliga bönerna i kloster och katedraler, från den tidiga morgonens laudes till sena kvällens completorium. Samma princip använde Bondeson i sin förra diktbok Vägarna längs utkanter från 2000.

Det ligger i sakens natur att detta är en reflekterande poesi. Vad är jaget, vad är ett medvetande i en evolutionärt och fysikaliskt bestämd värld? Att förklara medvetandet utifrån dess materiella förutsättningar är kanske möjligt, men ”förklaringen förstör ingenting. / Vi har det vi har.” Om Sören Bondeson är materialist så är det i en mild version öppen för existentiella frågor som är människans egna. Samma dikt slutar: ”Finliret kan vara nåd, / ett inneröra hos Gud.”

Jaget kan vara en hallucination om en påhittad inbillning. Men gensagan till sådana extrema ståndpunkter är alltid till hands: "Medvetandet är ett generöst fönster / vid resans varseblivning. / Ibland är ämnesomsättning / likamed att skilja världen från jaget."

En vetenskaplig hållning utesluter inte religiöst tänkande. Också det omvända gäller. Det kan vara värt att minnas detta när monopolistiska ateismer och fundamentalismer åter är i svang i offentligheten.

Knappast något av den nästan pubertalt erotiska förtjusningen i kadaver som man kan finna hos Stagnelius eller Baudelaire finns i denna poesi.

Uppspjälkningen av liv är förutsättningen för liv. Vad man däremot kan lägga märke till är att Sören Bondesons alla jordarter knappast innehåller en enda spor, ett enda frö. Det är djurens fortplantning som intresserar honom, från gråsuggorna ner till amöborna – inte växternas.

Några få nedslag bara i en mycket rik text. Från om med nu är Sören Bondeson en poet att räkna med. Han intresserar sig för både värld och språk. Det poetiska systemet möter det biologiska. Märkliga klanger uppstår.

FAKTA

POESI

»En m³ jord

Sören Bondesson

Bokförlaget Lejd

Magnus Ringgren