Bokrecensioner

Schulman i kärlekstunneln

"...troligen en av litteratur-
historiens snabbast över-
gående skilsmässokriser"

Alex Schulmans nya bok är ”som en glättig romcom mellan två pärmar”, enligt Sverker Lenas.
Alex Schulmans nya bok är ”som en glättig romcom mellan två pärmar”, enligt Sverker Lenas.Foto: MIKAEL GUSTAVSEN

När Alex Schulman var till mitten hunnen på sin levnads vandring hade han i en dunkel skog gått vilse och irrat bort sig från den rätta vägen.

Så skulle Sveriges mest medieslicka kulturentreprenör ha kunnat inleda sin egen Divina Commedia, i alla fall om han levt på Dantes tid. Nu är det i stället på Östermalm han gått vilse, nyseparerad och förvirrad, öga mot öga med livskrisen. Han tar sina två resväskor och sätter sig i baren på Sturehof.

Det hade kunnat vara upptakten till en becksvart helvetesresa genom Stureplans nio kretsar. För en månad sedan läste jag en intervju där Alex Schulman beskrev hur han hatar Stockholm: ”Det är så jävla hemskt här. Alla bara gafflar.”

Jag blev lite förvånad. Om inte ens en kreddironiker med vältankat plastkort och öppen dörr till societeten gillar 08-livet, någon som tycks rent darwinistiskt lämpad för den moderata storstadsdjungeln, vem ska i så fall göra det? Jag tänkte att hans nya självbiografiska roman trots sin sommarlätta titel måste blottlägga ett närmast kompakt själsmörker.

Jag hade inte behövt oroa mig. ”Att vara med henne ...” rymmer troligen en av litteraturhistoriens snabbast övergående skilsmässokriser. Alex inferno varar förvisso i ett par månader, då han i en bohemiskt möblerad lya på ”krypavstånd från Stureplan” vältrar sig i självförakt och gammeldansk.

Men det dröjer inte många sidor innan han träffar en skönhet som beskrivs i så himmelska ordalag att Dantes egen Beatrice bleknar i jämförelse. Problemet är bara: vill hon ha honom? Tja, på bokens baksida står att de får barn ihop nästan omedelbart, vilket gör författarens utdragna purgatorieplågor mindre gastkramande.

Nu är det en gammal sanning att statiska paradisidyller är mer sövande än dynamiska helvetesskildringar. Men trots en genomgående ljus och fräsch lifestylefond – vindejt på Lidingö, semesterresa till Gotlandsgård, cocktailmingel på Strandvägen – har jag ganska roligt under Schulmans guppande färd i kärlekstunneln. Han är en syrlig stilist med skoningslöst öga för pinsamma och avslöjande detaljer.

Att ”kulturförfattaren” Stig Larsson är den första kändis som passerar revy (de blir sedan ganska många) är en händelse som ser ut som en tanke. Berättarjagets iskallt registrerande blick, med illa dold vämjelse för vardagens medmänniskor, påminner en del om de hjärtlösa karaktärerna i Stig Larssons 80-talsromaner. Här är det dock knappast fråga om någon postmodern jagupplösning, vilket man får vara tacksam för, men när Schulman riktar sin kylslagna blick mot tv-soffans falska gemyt, salongslivets grunda kallprat eller sin egen, sårade fåfänga uppstår åtminstone viss komik.

Är det som modern sedeskildrare Alex Schulman kommer att fortsätta författarkarriären? ”Att vara med henne ...” ger ingen anledning att spinna loss i superlativer, men trots sina paradisiska övertoner tycker jag att den funkar.

Som en glättig romcom mellan två pärmar.

Sverker Lenas

Alex Schulman är medarbetare på Aftonbladet, därför recenseras boken av Sverker Lenas, Dagens Nyheter.

FAKTA

PROSA

»Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

Alex Schulman

Piratförlaget