Porr i skilda världar

Athena Farrokhzad läser om sex som protest – och industri

BOKRECENSIONER
Lars Hermanssons första roman handlar om pornografins plats i samhället - i USA och Iran.
Lars Hermanssons första roman handlar om pornografins plats i samhället - i USA och Iran.

Den pornografiska sexualiteten är en informationssamhällets sexualitet: bekväm, ikonlik, mekanisk, isolerad. Befriad från besvärande engagemang, utformad för att stimulera och provocera.”

Med de orden avslutar Helena Granström sin essä Alltings mått. Jag tänker på citatet när jag läser Tjänstemän, Lars Hermanssons första roman efter fyra diktsamlingar och två essäböcker.

Boken består av två från varandra fristående delar som förenas av sitt intresse för just pornografins plats i det moderna samhället. Den första berättelsen utspelar sig i Teheran och kretsar kring en grupp iranska studenter som i hemlighet spelar in en porrfilm. Deras projekt är allt annat än bekvämt och befriat från engagemang – i ett land där utomäktenskapliga relationer är straffbara riskerar deras kritik av sexualmoralen att få mycket kännbara konsekvenser. Den andra delen utspelar sig i Los Angeles och skildrar porrstjärnan Cal Jammers uppgång och fall. Det är en värld som stämmer bättre överens med Granströms definition. Här är porren en industri bland andra, omgärdad av hårda produktionsvillkor, med missbruk, ångest och alienation som följd.

Det finns en kongenialitet mellan dessa världars respektive sätt att förhålla sig till det pornografiska, och det faktum att Lars Hermanssons använder olika tekniker för att berätta sina två historier. Medan den första delen är skildrad som en detektivroman, där nerven är stark och jakten på de skyldiga studenterna står i fokus, består den andra delen av en mängd disparata scener och utgången, Jammers självmord, är uppenbar redan från början.

Något som däremot förenar delarna är berättarperspektivet. Historierna i båda återges genom en manlig författares blick: Herman åker till Iran och USA för att skriva en bok om pornografi, han möter studenter och pensionerade porrskådisar med vars hjälp han försöker återskapa händelseförlopp. Några gånger blir han själv också synlig som berättare och börjar delge läsaren saker om sitt eget liv. När det sker känns romanen genast mer angelägen – genom att Herman ställer detaljer ur sin barndom mot sina studieobjekt börjar jag plötsligt ana varför studien är viktigt. Men självreflektionen sker i alltför små glimtar. Det gör att romanen, med Granströms ord, riskerar att bli farligt befriad från besvärande engagemang.

FAKTA

PROSA

»Tjänstemän

Lars Hermansson

Bokförlaget Lejd

Athena Farrokhzad