Dennis Lehane åter-vänder till gamla hjältar

Jenny Tunedal saknar nittiotalet

BOKRECENSIONER

Även om Rött regn och Patient 67 är Dennis Lehanes avgjort mest intressanta och drabbande mordromaner har jag alltid varit svag för hans nittiotalsböcker: en kvartett snygga bladvändardeckare. Oavbrutet spännande, lite överspänt tuffa och med coola, närmast serietidningslika, hjältar. Den underdoggigt bitske, men godhjärtade irländske snubben Patrick Kenzie och det italienska, snabb- skjutande bombnedslaget Angela Gennaro kompleterades med en polsk side-kick. Bubba var obrottsligt lojal vän och livsfarlig psykopat i en och samma jättekropp.

I En mörk välsignelse har den fyraåriga flickan som var kidnappningsoffer i otäckt fina Gone, Baby, Gone blivit sexton år och är försvunnen igen.

Kenzie och Gennaro, numera lyckligt gifta småbarnsföräldrar, har sedan en tid slagit in på en bredare och säkrare (men moraliskt mindre tillfredställande) väg, men när de hör om Amanda skaffar de barnvakt och bestämmer sig för att än en gång hitta henne.

Det är som förr, men ändå inte. Humorn finns kvar, liksom våldet och dess allvarsamma relief i form av det råa amerikanska klassamhället. Tyvärr delvis undanträngt av makarnas personliga, rätt tråkkonservativa kval kring föräldraskap och faror.

Ulf Gyllenhak är en prisad och flitig översättare. Som vanligt när jag läser hans Lehane undrar jag dock över valet att stundtals låta amerikanskan skina igenom så tydligt, i den här boken exempelvis i en for- mulering som ”innan min mun hann försätta mig i problem”. När främmandegörandet inte är konsekvent känns sådant mest som glapp i den svenska texten. Med Ett land i gryningen som kom på svenska för två år sedan blev Dennis Lehane en Stor Amerikansk Prosaist. Det var ungefär som om White Stripes Jack White vuxit upp till Bruce Springsteen – från snabbfotad, svartsynt och innovativ nostalgiker till bredbent utblickande amerikansk historieskrivare.

När Lehane nu vänder blicken mot sitt eget litterära förflutna med en problemlösares ögon. Han vill räta ut de sista frågetecknen kring sina gamla detektiver, skapa ordning. Läka gamla sår, snarare än riva i dem, ren två i stället för att skita ner. Jag saknar nittiotalet.

FAKTA

PROSA

»En mörk välsignelse

Dennis Lehane

Övers. Ulf Gyllenhak

Albert Bonniers förlag

Jenny Tunedal