Lukt av regn och död

Ragnar Strömberg blir provocerad av en omänsklig deckare

BOKRECENSIONER
Foto: Foto: PRESSBILD

Från andra sidan graven är Simon Becketts fjärde kriminalroman med den dystre rättsantropologen David Hunter i huvudrollen och den uppvisar samma obestridliga litterära kvaliteter som föregångarna.

Beckett är en hantverksskicklig intrigflätare, som vet när ledtrådar och villospår nått den kritiska massans punkt och stunden är inne att låta läsaren komma ifatt historien och låta den löpa mot sin fullbordan. Och även denna gång äger hans prosas detaljmåleri en så stark sensuell konkretion att läsaren kan känna lukten av regn och död kring mordplatserna.

Med detta sagt måste jag tyvärr tillstå att denna Becketts andra nedstigning i seriemördargenren efter Dödens viskningar tangerar det spekulativa, såväl litterärt som just antropologiskt.

Efter en sidas prolog om den organiska förruttnelsen i luft, vatten och jord, vars poäng är att ”ingenting förblir fördolt för evigt”, förflyttas vi åtta år tillbaka i tiden till Dartmoorheden där en mördad flicka hittas begravd. Hon är ett av offren för det monstruösa missfostret Jerome Monk, vars porträtt för tankarna till en rasbiologisk euthanasi-kampanj. ”Han var en av naturens underliga nycker ... skallig som en biljardboll, med djupa ögonhålor och buttra drag. Hans små, svarta knappögon glimmade tomt ... hans mun hade stelnat i ett hånleende. Ännu mer oroande var fördjupningen i ena sidan av pannan ... Det var obehagligt att se på denna missbildning som såg ut som om den borde varit dödlig.”

Efter en tid infångas odjuret och när han nu åtta år senare rymmer från fängelset tar en ”mardrömslik jakt” sin början, och Hunter, ensamvargen som förlorat fru och dotter, hemsöks av tvivel på vad som egentligen hänt i det förflutna.

Kanske är det en psykologisk-ideologisk ryggmärgsreflex som gör att jag värjer mig mot Från andra sidan graven, kanske är den stigande vämjelsen jag känner bara ett skydd mot skräcken inför det omänskliga som bara människor är i stånd till.

Från andra sidan graven provocerar mig och jag tröttnar på historien långt innan den vänder och demaskerar demoner som ser ut som vem som helst, detta trots de inledningsvis nämnda och odiskutabla konstnärliga kvaliteterna.

FAKTA

PROSA

» Från andra sidan graven

Simon Beckett

Övers. Göran Grip

Minotaur

Ragnar Strömberg